Min syster blev besviken och skrev några hårda ord till mig. Dom sårade men jag förstår henne oxå.
Jag vet att han kommer över det, skickade även ett sms till honom för att försöka förklara lite vad som händer med mig och säga att det är ok att bli besviken på mig. Jag blir ju det själv.
Jag vet ju i efterhand att vi borde åka i två bilar. Då känns det inte som att allt hänger på mig, för det är den känslan som ställer till det. Jag klarar lixom inte av pressen. Så hellre gör jag "folk" besvikna innan än under. Det är egentligen dumt för då undviker jag. Men när barn är med så blir det så mkt svårare.
Känns som att jag inte haft dåligt samvete på ett tag så det var väl dax nu..
:(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar