torsdag 22 december 2011

Dan före dan före dopparedan

Igår klädde vi granen, enligt vår tradition. Andreas sitter i soffan och dricker glögg och jag klär den lilla granen.

Vet inte hur jag känner inför jul. Ser nog mest fram emot kvällen, när jag e hemma igen och har klarat mig igenom dagen.

Imorgon är jag ledig. Ska ner till centrum å småfixa lite. Det är min plan iallafall.
Nu är det dax att krypa ner i sängen.

God natt!

lördag 10 december 2011

Idag åkte jag och Andreas till stinsen. Och jag tänkte inte ens.
Håller alla tummar för att det fortsätter så.

torsdag 8 december 2011

E-legitimation...

Det har tagit mig många försök att skaffa e-legitimation.. har försökt idagar men det har inte funkat.. Idag ringde jag för att få hjälp efter att försökt några gånger till. Satt i telefonkö i fem min å så tog batteriet slut i telefonen! ringde upp igen. Så med alla köer och hjälpen så satt jag i telefon i 45 min!
tack och lov att det finns högtalartelefon!

Sen då, ja då skulle jag användaden oxå. Lite knepigt blev det igen då, men lyckade reda ut det efter ytterligare 30 min. Så ja, dax att fylla i ansökning om sjukpenning till försäkringskassan. (som var hela syftet med legetimationen, för att det skulle bli smidigare..!)

Tog ett tag att fylla i det oxå minst 30 minuter. Vä ifyllt så signerade jag det med e-leg. Men vad händer?! Ett meddelande dyker upp att det misslyckades att skicka ansökan!! tack och lov så gick det att spara de ifyllda dokumenten. Försökte några gånger till. utan att lyckas.

För ett tag sen försökte jag igen. Då fick jag kopiera rad för rad på det sparade dokumentet och klistra in.. tog lite tid och äntligen så gick det att få iväg det! hoppas bara nu att jag fyllde i rätt.

Så det har blivit några timmar med datorn idag. Nu är jag helt slut!

Jobbet nästa...


tisdag 6 december 2011

är helt färdig efter en lång dag. Försöker installera E-legitimation så att jag enklare ska fixa med papperna för sjukskrivning å försäkringskassan.
Har försökt att installera i ca en timme nu (utan att överdriva!) Men det går inte. Är så irriterad att jag inte vet vart jag ska ta vägen!!!
frustrationen rinner ur öronen på mig.
Galen kväll!
Inte bara för mitt misslyckande att installera på datorn utan Andreas sitter i soffan bredvid mig och LÄSER. En bok! Visserligen inte många sidor, men helt galet!

Vart är världen på väg...

fredag 2 december 2011

Ångesten och sorgsenheten äter upp mig innifrån. Har varit väldigt tuffa och jobbiga dagar. Efter helgen kommer det nog visa sig om jag blivit starkare. Helgen är tung av måsten. Men helst av allt så vill jag inte, vill inget. Har varit svårt att gå till jobbet de här senaste dagarna. Och jobbigt att vara där emmellanåt. Gick inte till psykologen i torsdags. Jag orkade inte, ville inte. Orkar inte tänka eller analysera mig mera. Lös mig bara!
Sitter vid köksbordet, hemkommen från jobbet nyss. Känner mig tom. Andreas sover, är så svårt att gå å lägga sig då. Utelämnande att lägga sig i redan mörker. Men jag har överlevt dagen. Men är det verkligen så det ska vara? Ska man inte leva dagen?

Men jag va hos frissan idag, va lite jobbigt i början men sen kunde jag slappna av. Min frisör känns så trygg. Jag gillar henne.
Men jag märker att folk reagerar, även min frisör när jag säger att jag mår psykiskt dåligt. De blir obekväma. Vet inte vad de vågar fråga eller säga. De uppför sig som någon nära mig gått bort eller nåt, som att de inte vågar säga
Något för att de är rädda att jag blir upprörd.
Vet inte ens om jag kan bli upprörd längre, blir mer och mer ledsen istället.
Min underbara sambo betalade för mitt frisörbesök idag, för jag har inte råd.
Är inte direkt orolig över hur pengarna ska räcka men tror att det iallafall bidrar till de jobbiga känslorna jag har. Jag har inte full kontroll.

Känns som jag inte vet mycket just nu, vill bara vakna upp utan att känna som
Jag gör.
Hur kan man känna sig så ensam utan att egentligen vara det. Jag kämpar mot mig själv, hur vinner man då?

Linda

torsdag 1 december 2011

jag är så enormt sorgsen och nedstämd. Det gör ont i mig, i själen. Allt jag kan göra är att gråta. Men hur långt räcker det?
Det känns inte som att jag blir bättre, känslorna bara ändrar karaktär och tar över någon annanstans, på något annat sätt.

Känner mig övergiven.

fredag 25 november 2011

Fredag

jag håller ut och försöker hänga med. Känns iallafall som att jag flyter.
Sprattlar lite med benen men kommer ingenstans, för jag orkar inte.
Vill helst att någon annan ska rädda mig. Men det går inte. Är för långt borta, här finns det ingen...



/ linda

fredag 18 november 2011

Väntrum del2

Min tid var tydligen 14.15. Jag var här tio i. Är det här något test? Va säker på att det var kl två.
Känner mig gråtfärdig, vänta är alldeles för jobbigt. Kommit en ny till soffan. Hon verkar trevlig, sa hej. Hon ser frisk ut. Fan.
Skriver bara strunt nu, vill bara hålla mig sysselsatt.
Folk brukar säga att det finns en mening med allt. Vad fan ska det här vara bra för!!
Hon trevliga i soffan fick gå in, verkade som hon var här tidigt oxå. Kan inte han ha ska träffa sluta vara så viktig och se att ha e här, så ja slipper vänta mer.
6 min kvar på min klocka.

Nästan fascinerande hur stressen släpper lite bara för att ja koncentrerar mig på annat.
Den här veckan har varit tuff. Känns som jag fått utstå lite kritik från mina nära och julen känns rörig, ingen vet hur de vill göra å inget verkar bra. Ska jag skita i julen kanske.
Köra ett HIMYM maraton hemma i soffan hela dagen. Jag älskar att köpa julklappar men glädjen för det har dimmats lite.. Känns tråkigt

Två minuter kvar. Snart så...
Linda

Väntrum

Sitter i väntrummet på Järfälla hälsan , känner mig stressad och vill bara härifrån. Sitter en annan i soffan, där jag brukar vänta. Det fick mig lite ur balans... Idag är en dålig dag. Orkade ta emot ångest igår. Orkar jag idag. Just nu känns det som att bara jag kommer härifrån blir det bättre. Men då flyr jag, så ja sitter kvar. Hatar att vänta, är så stressande för det lämnar mig alldeles själv (han i soffan räknas inte). Handsvetten börjar bli så kraftig så det känns som telefonen ska glida ur mina händer.

Nu gick han som satt i soffan. Undra om han är som jag. Men han flydde...

Sitter kvar på stolen, kan inte byta plats nu. Han kanske kommer tillbaka...

Att fundera på vem han var och varför han gick håller mig sysselsatt i tankarna. Allt för att slippa rikta dem mot mig. Fast det är oxå att fly. Men idag orkar jag inte.
Imorgon kanske jag orkar, imorgon är kanske en bättre dag...

Linda
Känner mig bättre och bättre, kan hantera den konstanta stressen i kroppen mycket bättre. Igår fick jag ångestkänslor när jag var på ÖB. De kom från ingenstans . Kände mig illa till mods men lät det komma å då gick det över. Men det är inte lätt. Åkte till min syster och mös med barnen sen. De bjöd på middag , vilket gick alldeles utmärkt att äta. När jag kom hem igen var jag rätt slut, psykiskt. Men det är bara genom att öva som saker blir lättare. Det har jag alltid vetat men ibland är det teoretiska tänkandet långt ifrån det praktiska. Hur kan jag göra samma fel om och om igen! Förmodligen tänker och hoppas jag att den här gången , då blir det bra. Dumt eller hoppfullt?
Idag känner jag en enorm inre stress. Och jag vet vad det beror på, men det gör ingen skillnad. Jag ska träffa psykologen idag och sen till teknikmagasinet och köpa grejer till jobbet. Sen så ska jag till jobbet. Och för jobbet känner ja en viss press. Ikväll behövs jag, det är samtidigt en trevlig känsla som hemsk. "pallar" jag inte trycket kommer mÅnga bli besvikna. Men ändå är det jag kommer göra mig själv som är värst.
Jag tror att människor som tar livet av sig dels gör det för att det inte orkar kämpa längre i motvind och dels för att det konstanta dåliga samvetet mot allt och alla äter upp en innifrån. Att ha dåligt samvete är nästan värre än ångesten i sig.

Nu ska ja försöka vila lite, sov dåligt ännu en natt och blir så irriterad på mig själv att jag glömmer ta tabletterna som underlättar min sömn!

Stay strong!

Linda

onsdag 16 november 2011

Väldigt slut. Blivit en ganska jobbig vecka, På många sätt och vis....
Skönt att veckan snart är slut..
Kollar på Sanning och konsekvens.. Vad är det för idiotkärring som har den där adelsöstället!

måndag 7 november 2011

Har sovit två nätter utan hjälp av propavan. En natt sov jag som en stock, förmodligen för kvällen inte spenderades i min soffa. Träffade lite vänner och hade det jättetrevligt. Men jag var helt slut. Natten till idag blev inte lika bra.
Känns som att jag inte sovit en blund på hela natten.

Sitter i soffan och bara är. Skulle åkt till minneslunden idag och tänt ljus. Men det får bli en annan dag.
Är lite förkyld oxå. Det gör mig inte direkt piggare. Förhoppningsvis känner jag mig piggare imorgon för då satsar jagpå att gå på Zumban med mamma. Det ärinte så många gånger kvar på det och jag behöver röra på mig.
Det jobbiga med att komma igång med träning när jag mått/mår som jag gör är att jag är obekväm med många kroppsliga reaktioner såsom att bli varm, hjärtat slår snabbare. Det och annat ingår i panik och ångestattackerna. Så jag är lite rädd för att träna innan jag känner mig starkare i kroppen, så jag kan hantera känslorna.

Till nåt helt annat nu, målade tånaglarna igår, tänkte att jag skulle bli lite gladare när jag såg dem. Men den blodröda färgen känns mer läskig än glad.

Nu ska jag titta på Biggest Loser och se om jag kan inspireras lite...

torsdag 3 november 2011

Är helt slut efter den här veckan.
Funderar på hur jag ska orka gå tillbaka till heltid??! Fast det blir en vecka till med halvtid. Hoppas att det räcker.
Får en konstig känsla när jag kommer hem från jobbet, är helt färdig och vill bara lägga mig i soffan samtidigt som jag känner nån form av rastlöshet. Rastlös samtidigt som jag inte vill göra annat än att sitta i min trygga soffa.
Idag efter jobbet hade jag sån huvusvärk att det nästan gjorde ont att titta.
Tog en alvedon och vilade i soffan. Men nu smyger sig huvudvärken tillbaka.

Ikväll ska jag prova på att sova utan att äta propavan. Hoppas jag ändå får sova hela natten. Funkar det inte så har jag nästan hela fredagen att vila på.

Har så ont i kroppen och skulle behöva massage, men fixar nog inte att gå å lägga mig hos någon, avklädd och slappna av. För tänk om, det finns alltid i bakhuvudet.

Jag jobbar vidare på att ta en timme i taget...

tisdag 1 november 2011

Är inne på andra jobbdagen på 50 %. Det har gått bra. Men fortsätter att ta det i maklig takt. En timme - en dag i taget. Jag känner mig mycket bättre, men har varit försiktig med att säga det högt. Som att det kan bringa otur i det..

söndag 30 oktober 2011

Söndagsångest

Igår var det dax för Franks dop. Hela kroppen skrek åt mig när jag gjorde mig iordning. Magen var i uppror, jag mådde illa och skakade. Skakningarna tror jag dock kommer från att jag höjt min medicindos. Är rätt säker på det.

Dopet gick iallafalla bra, fick några ångestvågor men inga som fick mig att fundera på att åka hem. Sprang runt och hjälpte till, satt knappt ner under fikat. Är så mycket lättare att hålla mig sysselsatt, annars tänker och känner jag efter för mycket. Dock såhär i efterhand så minns jag inte så mycket av dopet. Var mest fokuserad på att ta mig igenom det.

Sov middag när jag kom hem, ställde klockan så att det inte skulle bli för sent.
Tog mig i kragen efter det och åkte förbi malin som var hemma med barnen.
Sen åkte jag till andreas jobb. Satt med bådas våra föräldrar. Kunde inte äta men det kändes bra att åka dit. Åkte hem när spänningshuvudärken blev för mycket.

Var hur trött som helst men hade ändå svårt att somna. Vaknade till när andreas kom hem och sen vaknade jag vid sju tiden imorse. Sen ringde klockan vid nio och strax därefter kom Wille över.
A och W åkte iväg och lekte, jag provade lite WiiYoga och körde en 15 min avslapningsövning.
Plockade lite hemma, men fick inte mycket gjort. Då och då kom ångestvågor när jag tänkte att jag ska till jobbet imorgon. Det är lite jobbigt såhär dagen innan. Det är nog lite mer än vanlig Söndagsångest. Men jag ska fortsätta att ta en dag, eller timme i taget.
Men jag är nog på bättringsvägen iallafall.

En fin bild på doppojken med sin familj.




torsdag 27 oktober 2011

En torsdag

Har ont i hjärtat just nu. Fysiskt ont. Har lite svårt att ta djupa andetag oxå. Dom lixom fastnar på vägen.

Känner mig väldigt låg idag, sov till halv ett idag. Men på eftermiddagen tog jag mig iväg till jobbet. Kändes bra att komma dit och hälsa på. Pratade lite om hur jag mådde och vad jag tänker.
Sen åkte jag hem och sov middag, i två timmar.

Försökte läsa i min bok, men kände mig instängd. Tog en promenad. Kändes som att jag förökte gå ifrån mig själv. Men fick inte ut det jag behövde av promenaden. Tror att jag behövde frysa, känna något annat än ångest och olust.
Sitter i soffan, med ballkongdörren på vid gavel. Känns lättare att andas.

Vem är jag utan panikångesten? Vem är jag överhuvudtaget?

Tar en dag i taget, tycker att jag börjar bli bra på det. Men jag har ingen riktigt lust med nånting. Nästan som att det var bättre tidigare i veckan. Men jag har väl en svacka i svackan...
Känns som att jag går omkring och bara väntar. Men jag har ingen aning om vad det är jag väntar på.

Jag tar tabletter för att somna och tabletter för att orka vara vaken.
Det är nästan komiskt, jag är så anti droger. men gör inget annat än att proppa i mig tabletter.

Kan inte någon bara berätta för mig vad jag ska göra!?

Den lugnande tabletten jag tog för en timme sen börjar verka nu, andningen blir bättre och trycket över bröstet lättar något. Segare i huvudet blir jag oxå.

god natt!


onsdag 26 oktober 2011

Idag har jag en lite sämre dag. Varför vet jag inte. Tog mig iväg till centrum, med hjärtat dunkande i halsgropen. Men jag tror att det värsta är över.
Jag känner mig ändå mer balanserad.
Funderar på att kolla upp lite mer om det här med livscoach och meditation.
Känns som jag ara funderar och tänker att, ja det där skulle nog vara bra.
Men jag gör inte slag i saken. Ä det jag? Snackar jag bara?

Men det går ganska bra att ta en dag i taget.

Har under denna tid vekligen fått bevis på vilka underbara vänner jag har. De har hört av sig och det är skönt att veta att de finns kvar. Fastän jag är knasig.

Tankarna på barn har varit ett ämne som kommit upp mkt. Rädsla över, kan jag ta hand om ett barn? För alldeles för få år sen så hade jag blivit tvångssteriliserad.
Men jag vill ha barn. Ett barn som är mitt och Andreas.

Känner man någonsin att man är redo?

måndag 24 oktober 2011

Börjar likna en människa igen. Funderar fortfarande på vad för förändringar jag kan göra. Funderar på meditation, livscoach. Är sjukskriven den här veckan oxå. Gör mitt bästa för att ta en dag i taget. Men det är så svårt.
Har svårt att somna på nätterna, funderar och planerar då. Jättedumt.

torsdag 20 oktober 2011

Idag har jag träffat en psykolog på Järfälla Hälsan. Kändes bra att få prata av mig lite. Han ställde en del bra frågor. En fastnade ordentligt, Många som mår dåligt brukar vilja göra en förändring i sitt liv, men att jag verkar komma tillbaka till det som var innan.
Kanske behöver jag göra en förändring. Kanske ska jag inte jobba heltid. Kan jag dra ner på det? Har jag råd? Vilken annan förändring finns det?


onsdag 19 oktober 2011

Igår kom mamma förbi, kändes skönt att ha hene här. Hon lämnade en karta propavan, provade en halv till kvällen och det gick bra att somnatack vare dem.
Idag var jag iväg till Järfälla hälsan, blev sjukskriven den här veckan och nästa, ger mig tid att andas. Han skrev ut mer av mina antidepressiva och vi bestämde att jag skulle höja dosen. Efter sjukskrivningen så kommer jag tillbaka till jobbbet och jobbar 50% i två veckor.
Läkaren frågade om hur många tabletter han skulle skriva ut, beroende på om jag har några självmordstankar.. Kändes lite sjukt att få frågan sådär. Men nej det har jag inte. Livet känns visserligen väldigt mörkt, men jag vet att jag kan ta mig ur det här, har gjort det förut. Men jag måste låta det ta tid. Lätt att skiva här och säga, men jag är sämre på att verkligen tänka så.
Imorgon ska jag träffa en beeteendevetere/psykolog. Just nu vill jag inte åka dit. Känns som att det har lugnat ner sig lite, stormen i min kropp. Vill inte behöva tänka eller känna mer om det är möjligt.
Hemma så sover jag och distraherar mig med tv, dator eller en bok. Men jag vet att det är dumt.
Det är så jobbbigt att i teorin vara så klok och praktisk, men att misslyckas så totalt i praktiken..

Ökade min antideppdos redan idag å vet inte om jag känner efter för mycket men har känt mig lite snurrig i huvet.

Det känns iallafall som en lättnad över att bli sjukskriven, då slipper jag ha stressen över mig att imorgon måste det vara bra så jag kan jobba.
Så tid att andas. hoppas att det räcker..

tisdag 18 oktober 2011

Kom inte ur sängen imorse. Min kropp ville inte lyda. Just nu känner jag mig bara tom. Har nog inte kraften för att ta mig ur det här. Men så ska jag inte tänka, ska inte tänka alls.
Har så oerhört svårt att somna, kroppen kan inte slappna av.Tog mer än två timmar att somna och Inatt vaknade vi av en duns, sen kunde jag inte somna om på ett tag och tankarna snurrade.

Nu mår jag mest illa. Måste på nåt vis få i mig mat. Stressande att överhuvudtaget må så här, jag kan inte sköta mitt jobb, eller liv.

Idag känner jag mig inte hoppfull. Vill bara gömma mig och grina.

måndag 17 oktober 2011

Tog mig till jobbet idag.
Men jag kände mig inte som en hel människa. Varje minut var rätt tuff.
Att ha konstant ångest i kroppen är så fruktansvärt tungt.
Kan inte andas riktigt ordentligt, känns som att någon konstant hänger på på mina axlar och trycker ner mig. Så här jobbigt ska det väl inte vara, livet? Men jag ska inte tänka på livet. Tar en timme i taget just nu.
Den konstanta ångesten i kroppen gör att jag har svårt att äta, idag har det nog blivit en bit bröd, nästan en hel itrimshake och tre tuggor på en banan. konstant ont i magen och illamånde. Kan inte nån bara säga åt mig vad jag ska göra!?

Som jag förutspådde tidigare idag så grinade jag när jag kom hem, ja det kom redan i bilen. Totalt utmattad. Är det att hålla ut nu som gäller? hur mycket ska jag pusha mig själv? Ska man känna så när man åker hem från jobbet? Hur länge då?

Ligger i sängen med två täcken över mig, hoppas att det kan kontrollera min skakande kropp. Mår otrolig illa. Idag ska jag försöka ta mig till jobbet. Det kommer bli jobbigt, det vet jag. Men hur mycket orkar jag. Har ont i magen och mår illa både för att jag inte har ätit och för att jag är stressad. Så är cirkeln igång, mår illa för att min kropp behöver mat, man kan inte få i mig något för att jag är stressad. Och illamåendet å det magonda ökar på min stress.
Ena sekunden vill ja till jobbet i nästa inte alls. Det är jag mot min kropp och hjärna. Men till fakta då, jag har mått dåligt på jobbet förut, till och med fått panik och stannat kvar. Har åkt hem från jobbet under dagen för att ja kollapsat, och jag har överlevt. Jag brukar efter ett tag i isolering må bättre av att komma hemifrån. Lägenheten är visserligen min trygghet men den kan även kväva mig.
Det är ok att gråta på jobbet, jag har gjort det förr. Jag vet att hur länge jag än är på jobbet idag så kommer jag att gråta när ja kommer hem. Min förhoppning är att de till största delen handlar om utmattning för att jag klarade det.

Men ska försöka ta ett steg i taget.…



/ Linda. ( min signatur vill inte samarbeta när ja använder iphonen..)

söndag 16 oktober 2011

Första minutrarna när jag precis vaknat känns hoppfulla, sen är det som att kroppen kommer på sig själv å så kommer orokänslorna, illamående å stickande känslor i benen.
Tänker genast på att nästa gång jag vaknar ska ja till jobbet. Ja kommer inte att vara helt återställd då, det vet jag. Den stora frågan är om jag kan hantera det/mig tillräckligt så att känslorna håller sig i schack och inte eskalerar. Hur stark är jag då?

Alla sms och andra meddelanden och kommentarer jag får värmer mycket och ni ska veta att alla era ord gör mig lite starkare. Är så oerhört tacksam över alla människor runt omkring mig som peppar och håller min hand.

lördag 15 oktober 2011

Jag slutade till slut att gråta igår. Runt 22 tiden. Mina ögon är fortfarande svullna. Har ont i magen och känner mig orolig.. Och matt..
Har inte ätit så mycket så det är inte så konstigt.. Idag har jag iallfall fått i mig lite yoghurt. Oroar mig för måndag. Vilket är jättedumt att göra just nu..


fredag 14 oktober 2011

En panikattack.

igår fick jag en ordentlig panikångestattack. Om det var för att jag skulle till jobbet idag vet jag inte. Kanske är min krop inte redo. Men har varit hemma hela veckan. Febern var väl ett sätt för min kropp att säga ifrån. Men tydligen fattar jag lite trögt.

Så attacken igår kom väl egentligen inte som någon jätteöveraskning. Men den ödelägger mycket iallafall.

Satt i soffan, tätt intill A. Som att jag hoppades på att han skulle skydda mig. Kroppen var i uppror. Mådde illa, som att jag kunde kräkas vilken sekund som helst. Det magonda ville skicka mig på toaletten, hela tiden.
Väl inne på toan så grinade jag ännu mera. Toaletter och ångest är en jobbig blandning. Jag måste på toa men det är jobbigt och utelämnande. Sprang några gånger men sen satt jag tätt intill Andreas och hoppades att jag gömde mig tillräckligt. Men det gjorde jag inte.
Grinade och grinade men det hjälpte inte, vilket det ibland kan göra med vanlig ångest.. Började vanka omkring, men insåg att det var mer stressande.
Tilslut la vi oss runt 22.30. jag, grinandes och skakandes under mitt täcke med min hand i As.ligger blickstilla på rygg. Som att en för kraftig rörelse kan förstärka de hemska känslorna.
Han hjälpte mig med andningen, en sån enkel sak som jag helt glömmer bort att göra. Kallsvettas, sakakar, mår illa och magen smärtar.. A halvsover vid min sida, men så fort jag tittar på honom vaknar han och håller hårdare i min hand.
Vid kvart i ett vågar jag släcka lampan helt. Kroppen är fortfarande på helspänn men jag vågar mig upp på toaletten.
Kvart över fem vågar jag röra mig i sängen och lägger mig på sidan och somnar.

Idag vaknar jag med många av känslorna kvar. Mår illa och har ont i magen, vilket delvis säkerligen beror på att jag inte har ätit ordentligt.
Ska ringa min fd psykolog men grinar bara. Kankse kan jag ta mig igenom det här själv? Men måste ändå ringa henne för att komma i kontkat med en vettig läkare. För det är så svårt. Ska se om de kankse kan skicka en remiss till nån, nästan var som helst för som jag har tänkt på ett tag så vill jag höja dosen på min medicin. Då kanske jag hade haft mer kraft att ta tu med det här..

Men idag blir det nog inget samtal. Ligger nog kvar i sängen i dag, med min dator. Grinar emmellanåt. Grinar för att jag inte vill må så här. Grinar för att jag är så glad att jag har andreas. grinar för att jag kanske aldrig borde sakffa barn. grinar för att jag inte kan lösa min lillasysters liv. grinar över att jag inte kan vara en bra moster till mina syskonbarn, Grinar för att livet är så jävla ovisst.
Grinar över hur jag ska lösa det om jag inte fixar att gå till jobbet på måndag. Önskar att jag kunde låta bli att tänka på det, men det går inte. Det är så svårt att ta en dag i taget när man har åtaganden och ansvar.
Ibland önsakr jag att jag var liten å att mamma kunde fixa allt åt mig.

En panikångestattack lämnar mig förstörd, ledsen, skakis och med ännu mer jobbiga och helt onödiga tankar att fundera på just nu. Och omförmågan att prata utan att gråta.


tisdag 11 oktober 2011

Tankarna snurrar, tänk om ja kommer att gå i botten igen? Må sådär dåligt. Känner efter hela tiden, kan inte låta bli.
Jag är livrädd.

Jaha, så är hösten här och min osäkerhet kommer som ett brev på posten.
Hela veckan har jag stressat runt och kännt att det är lite för mycket på gång.
Men som alltid så lyssnar jag inte på min egen kropp.
I lördags så hade jag ingen direkt matlust och i söndags fick jag ont i magen efter IKEAfrukosten. Väl hemma så blev ja så otroligt stressad över det magonda och tankarna satte igång. Och ångesten kom. Sen snurrade det på..
Sen på kvällen fick jag feber. och en märklig smärta i min vänstra axel.
Min Kropp kunde inte ha sagt emot tydligare..
Var hemma från jobbet igår med feberkänsla. Idag är jag oxå hemma. Vågade mig till coop och känner mig lite vilsen.

Axel gör fortfarande ont, har haft svårt att sova p.g.a den. Och de snurrade tankarna underlättar inte på något vis...

Så vad gör jag nu? För det första så har jag dragit mig ur att vara skridskoledare 2 ggr i veckan till att bara vara det 1 gång. Ska försöka att inte ta på mig för mycket saker. Förra veckan var visserligen extrem, med att fara omkring varje dag.
Behöver få åka hem efter jobbet iallafall en dag i veckan.

Så nu ska jag på nåt vis försöka vara stark och ta mig igenom det här utan att det lämnar allt för stora spår..

torsdag 15 september 2011

Niceville

Har nu läst ut en bok, Niceville som är skriven av Kathryn Stockett.
Den lämnar mig berörd och sorgsen. Den innehåller så mycket av allt! Rädsla för att bara annorlunda, tycka annorlunda, mod, kärlek men framförallt vänskap. Vänskap över gränser . Det som
Berör mig mest är att mycket av det i boken är
Faktum. Det handlar om amerikanska södern på 60 talet, om svart och vita. Sanningen såg ut såhär, alla var inte lika värda.
Visserligen är rasism fortfarande ett problem, men då var det Lag!

Att jag gillar att läsa biografier och böcker med stark verklighetsanknytning är
Nästan märkligt. Blir berörd, grinar och kan känna
Mig sorgsen länge efteråt. Frustrerad av att hemskheter som jag
Knappt kan föreställa mig har varit och är fortfarande någons verklighet och det finns inget jag kan göra åt det.
Det gör ont i mig hur onda människor kan vara!

Nu ska ja försöka lägga mig efter en känslosam läsning. Och på det så ska jag sova själv eftersom jag och À tillfälligt provat på Särbolivet.
Men imorn är allt som vanligt igen, boendemässigt iallafall..


torsdag 1 september 2011

Är tillbaka i verkligheten. Så istället för att inte ha lust å blogga för att jag njöt av sommaren till att inte ha tid å ork för att jobbet är igång! Suck, att man inte kan finna den gyllene medelvägen!


tisdag 26 juli 2011

semester

Har fortfarande semester. sover,solar,tränar å fiskar...gör några timmar på Ica oxå.

Och så får det fortsätta :)

fredag 1 juli 2011

Filmtips

Ikväll har vi titta på film. En film som får många plus av oss båda!
"just go with it" eller " min låtsasfru" som de svenska titel heter. Adam Sandler och Jennifer Aniston spelar huvudrollerna. Den var verkligen precis lagom en så här Halvseg kväll. Underhållande och lättsam och bra! Tjejen som spelar jennifers dotter är hur härlig som helst.
En typiskt amerikansk komedi som är lite förutsägbar, men det gör inget alls!! Se den!!

tisdag 21 juni 2011

.. Jag hoppar över det här med tävling känns det som...

Just nu längtar jag efter ledighet. Känner mig inte alls så bra. Lite småstressad mest hela tiden. Nästan konstant oro i kroppen. Är inte så kul. Känner mig lite rädd, för jag vet inte vad jag ska göra åt det.. Har ont i kroppen, mest nacke och huvud.
Känner mig verkligen ur form och det känns som att jag springer i motvind.. och vet inte riktigt hur länge jag orkar...
suck säger jag bara!

måndag 6 juni 2011

De ickesynliga...

är en bok som jag fått skickad till mig av prontcommunication. Har tyvärr inte hunnit läsa den ännu. Har inte haft den ro´n. Det ska bli kul att läsa vad jag tror är en anna typ av bok än det jag brukar läsa. Även så ska jag lotta ut ett exemplar till er som läser min blogg (om ni är några). Men jag har ingen erfarenhet att tävlingar eller hur man går till väga. Kanske har ni några tips?? Är ni intreserade av att vinna en bok?
Jag får väl fundera lite så är jag förhoppningsvis tillbaka med en tävling av något slag inom kort!

Ledigt!

Har verkligen varit underbart att få vara ledig i några dagar. Med superfint väder. Har blivit en del cykelturer så nu är jag så trött i benen..

Igår firade jag och andreas 7 år tillsammans. Helt sjukt vad tiden har gått fort. Vi käkade middag på Rickos och sen blev det en bio. En supermysig dag. Och första gången vi inte köpte presenter till varandra..

Tiden går snabbt och just nu längtar jag efter semester. De här lediga dagarna har visserligen varit super men det känns som jag hela tiden tätnkt på att om nån dag är det jobb igen. Viserligen en kort och annorlunda vecka eftersom det är skolavslutning.

Köket är i stort sett klart.. saknas lite lister å sånt. Men vi hoppas på en regning dag snart så vi kan ordna det. Deadline är att allt ska vara klart innan semestern.

söndag 29 maj 2011

Känner mig helt plötsligt så oerhört låg. Vet inte vad som hände. Livet känns väl inte på topp direkt, mår inte alls bra av det här vädret som är nu!
Vet inte vad jag vill med livet.

Orkar inte göra mer uppdatering än detta. Livet pendlar upp och ner, ibland lite längre ner än vad jag önskar.


tisdag 17 maj 2011

På torsdag kommer bänkskivan... Så i helgen ska köket bli klart! Jag längtar!! Det är först då allt kommer på plats!

måndag 9 maj 2011

Järva utflykt

Igår plockade vi upp Nathalie så att Malin och Pierre kunde måla lillebrors rum och bara vara.. Vi cyklade till Säby och kollade på hästar, cyklade vidare för att fikade på frukt och kolla på fåglar.
Här kommer lite bilder från en mysig förmiddag







Men det roligaste var när hon kämpade för att hålla sig vaken under resterande av cyklingen på Järva. Väl ute på asfalten igen så var hon vaken..







köket

Köket börjar närma sig klart. Nästa vecka kommer bänkskivan och då kan vi ordna det sista.

Men igår började vi att ställa in saker i skåpen. Så mycket plats vi har!!



Har tre olika tapeter uppsatta. Man kan säg att jag och andreas har exprimenterat lite med tapeter. Kul, lite annorlunda. Men vi är nöjda. Det är väl huvudsaken. Men exprimentdelen håller vi hemlig tills det är helt klart. Kan ju hända att vi gör för mycekt oxå.. jag tror jag har en tendens till att göra lite för mycket...


















söndag 8 maj 2011

Bara att konstatera: Linda + sol = Bränd..

when will I learn?

Nu ska jag fortsätta ställa in saker i köksskåpen!!



söndag 1 maj 2011

Ligger i sängen, är trött fastän jag sovit större delen av dagen. Valborgsjobbet var lugnt men imorse kände ja mig seg, nästan bakis. Vädret har inte underlättat. Har kännt mig nedstämd idag, men inte så farligt tyckte jag, tills Andreas kommenterade trosorna ja skulle köpa på lindex. Va sånna ganska fula men som håller in lite å grejor. Hoppade över mensen den här veckan, orkade inte ha det å lite så. Men känsligheten verkade dubbelt istället.
Är trött på allt, är sugen på att söka nytt jobb. Men tänkte ge mig sommaren, men känns det såhär efter semestern så satsar ja på nytt jobb 2012 kanske.
Men en dag som denna ska jag inte tänka så mycket och definitivt inte ta några beslut! Nu gör jag natt och hoppas på en bättre dag imorgon!

jag fick just en cyperkäftsmäll. Det gör ont och sårar iallafall.