Söndagsångest

Igår var det dax för Franks dop. Hela kroppen skrek åt mig när jag gjorde mig iordning. Magen var i uppror, jag mådde illa och skakade. Skakningarna tror jag dock kommer från att jag höjt min medicindos. Är rätt säker på det.

Dopet gick iallafalla bra, fick några ångestvågor men inga som fick mig att fundera på att åka hem. Sprang runt och hjälpte till, satt knappt ner under fikat. Är så mycket lättare att hålla mig sysselsatt, annars tänker och känner jag efter för mycket. Dock såhär i efterhand så minns jag inte så mycket av dopet. Var mest fokuserad på att ta mig igenom det.

Sov middag när jag kom hem, ställde klockan så att det inte skulle bli för sent.
Tog mig i kragen efter det och åkte förbi malin som var hemma med barnen.
Sen åkte jag till andreas jobb. Satt med bådas våra föräldrar. Kunde inte äta men det kändes bra att åka dit. Åkte hem när spänningshuvudärken blev för mycket.

Var hur trött som helst men hade ändå svårt att somna. Vaknade till när andreas kom hem och sen vaknade jag vid sju tiden imorse. Sen ringde klockan vid nio och strax därefter kom Wille över.
A och W åkte iväg och lekte, jag provade lite WiiYoga och körde en 15 min avslapningsövning.
Plockade lite hemma, men fick inte mycket gjort. Då och då kom ångestvågor när jag tänkte att jag ska till jobbet imorgon. Det är lite jobbigt såhär dagen innan. Det är nog lite mer än vanlig Söndagsångest. Men jag ska fortsätta att ta en dag, eller timme i taget.
Men jag är nog på bättringsvägen iallafall.

En fin bild på doppojken med sin familj.