Igår kom mamma förbi, kändes skönt att ha hene här. Hon lämnade en karta propavan, provade en halv till kvällen och det gick bra att somnatack vare dem.
Idag var jag iväg till Järfälla hälsan, blev sjukskriven den här veckan och nästa, ger mig tid att andas. Han skrev ut mer av mina antidepressiva och vi bestämde att jag skulle höja dosen. Efter sjukskrivningen så kommer jag tillbaka till jobbbet och jobbar 50% i två veckor.
Läkaren frågade om hur många tabletter han skulle skriva ut, beroende på om jag har några självmordstankar.. Kändes lite sjukt att få frågan sådär. Men nej det har jag inte. Livet känns visserligen väldigt mörkt, men jag vet att jag kan ta mig ur det här, har gjort det förut. Men jag måste låta det ta tid. Lätt att skiva här och säga, men jag är sämre på att verkligen tänka så.
Imorgon ska jag träffa en beeteendevetere/psykolog. Just nu vill jag inte åka dit. Känns som att det har lugnat ner sig lite, stormen i min kropp. Vill inte behöva tänka eller känna mer om det är möjligt.
Hemma så sover jag och distraherar mig med tv, dator eller en bok. Men jag vet att det är dumt.
Det är så jobbbigt att i teorin vara så klok och praktisk, men att misslyckas så totalt i praktiken..

Ökade min antideppdos redan idag å vet inte om jag känner efter för mycket men har känt mig lite snurrig i huvet.

Det känns iallafall som en lättnad över att bli sjukskriven, då slipper jag ha stressen över mig att imorgon måste det vara bra så jag kan jobba.
Så tid att andas. hoppas att det räcker..