Ligger i sängen med två täcken över mig, hoppas att det kan kontrollera min skakande kropp. Mår otrolig illa. Idag ska jag försöka ta mig till jobbet. Det kommer bli jobbigt, det vet jag. Men hur mycket orkar jag. Har ont i magen och mår illa både för att jag inte har ätit och för att jag är stressad. Så är cirkeln igång, mår illa för att min kropp behöver mat, man kan inte få i mig något för att jag är stressad. Och illamåendet å det magonda ökar på min stress.
Ena sekunden vill ja till jobbet i nästa inte alls. Det är jag mot min kropp och hjärna. Men till fakta då, jag har mått dåligt på jobbet förut, till och med fått panik och stannat kvar. Har åkt hem från jobbet under dagen för att ja kollapsat, och jag har överlevt. Jag brukar efter ett tag i isolering må bättre av att komma hemifrån. Lägenheten är visserligen min trygghet men den kan även kväva mig.
Det är ok att gråta på jobbet, jag har gjort det förr. Jag vet att hur länge jag än är på jobbet idag så kommer jag att gråta när ja kommer hem. Min förhoppning är att de till största delen handlar om utmattning för att jag klarade det.

Men ska försöka ta ett steg i taget.…



/ Linda. ( min signatur vill inte samarbeta när ja använder iphonen..)