lördag 29 december 2012

Lördagskväll

                                 chokladglass och typisk tjejfilm.
                                 Sånt man gör som gräsänka...



onsdag 26 december 2012

Tiden som gått


Den senaste tiden har rusat iväg.
Vissa dagar är bättre. Andra känns sådär hopplösa. Men jag tror att de bättre dagarna är fler.
Tiden runt Jul rusar iväg.
Den 10 december gick farfar bort. Det var ganska väntat. Men likväl sorgligt.
Känslan av sorg som det verkar som att jag känt de senaste månaderna passade helt plötsligt in i verkligheten.

Julen är över. Jag klarade och överlevde. Hade även trevligt.
Med hjälp av min tidigare erfarenheter och lugnande tabletter klarade jag även de värsta ångestvågorna.

Idag blir en dag hemma. Sov länge.
behöver hämta mig efter de påfrestannde sista veckorna.

Blivit besviken på kommunen jag jobbar i. Min decemberlön bestod av Minus. En skuld.
i det läget hade jag fått nedslag på sjukpenning av försäkringskassan.
Besvikelsen var enorm.
Hur kunde kommunen jag jobbar och bor i lämna mig i sticket utan lön i decembermånad.
Om sjukskrivningen halkat efter andra månader så kankse den ska få göra det i december oxå. De hade alltså dragit av sjukskrivning för delar av oktober och hela november och hela december.
Det gör mig förbannad och besviken.

Förbannat ledsen.





torsdag 13 december 2012

Lucia


Tittar på film,  På Rymmen med Pippi ångstrump.
Lagom.

Skulle vara skönt att vara liten igen.



fredag 7 december 2012


Träffade läkaren idag igen. Sjukskrev mig halvtid i tre veckor till. För sista gången. Idag skickar han en remiss till psykiatrin. Ska höja medicinen oxå. Jag är ett för svårt fall för vårdcentralen.

Känner mig som en sorglig figur. Ett skal. Kan inte ens minnas att jag någonsin mått bra.

Att dö är inget alternativ. Men det känns som att jag redan är det. Iallafall inombords.

Jag har ett av världes bästa jobb. Ändå är varje morgon, varje dag en kamp.

Idag vill jag lägga mig ner på golvet. Skrika tills jag inte orkar längre.

har jag mått bra nån gång?







/Linda

tisdag 4 december 2012

Bergodalbanan....


 Idag fick jag brev från försäkringskassan. De godkänner inte mina läkarintyg. Inget av dem verkar det som.
Plånboken är otroligt tunn just nu. Tur att jag inte gör annat än att vara på jobbet och hemma i soffan, äta gör jag inte så mycket hellre. Men det är stressande att inte ha råd att betala för sig själv. Det blir man inte friskare av.
 Jag orkar inte ens bli frustrerad.
Min läkare har inte skrivit tillräckligt utförligt om varför jag inte kan jobba. Varför jag inte orkar.

Varje morgon vaknar jag illa till mods med magont, av ingen tillsynes anledning.
Egentligen vill kroppen inte röra sig ur fläcken.
Är illamående och det enda jag får i mig är en tablett med lugnande.
Klär på mig och befinner mig i nåt vakum.

På jobbet orkar jag inte ta itu med något och tårarna bränner bakom ögonlocken.
 Känner mig värdelös.
Vissa dagar kommer jag till jobbet och grinar. Då orkar jag inte hålla tillbaka.
Har lämnat över många av mina ansvar till andra. Det ger mig dåligt samvete.
Jag är ju annars den med ideér, glöd och driv.
Det är långt ifrån den jag är nu.
Har svårt att andas, har världens klump i bröstet.

Att åka hem är som en befrielse. Som att jag hållit andan hela dagen och väl hemma kan jag andas igen.
Tårarna kommer ofta när jag kliver innanför dörrarna. Ibland redan i bilen på väg hem..
Hemma tänder jag alla lampor i alla rum. Mörker är skrämmande.
Sen sätter jag på tvn. Är skrämmande och jobbigt att vara med mig själv.
Tänker på allt på en och samma gång.
Kaos i mitt huvud.

Vissa dagar är bättre än andra. Är som en bergodalbana, fast utan någon rolig del.
Distraherar min tankar med film och serier. Oftast äter jag inte så mycket under dagen utan det är lättare när jag kommit hem.

På kvällen tar jag sömntabletter. Är livrädd över att ligga vaken och grubbla. Livrädd för att vakna mitt i natten. Jag är rädd mest hela tiden.

Känner mig stressad över att gå upp till heltid igen. Tänk om jag inte klarar det. Tänk om jag blir sämre.
tänk om...tänk om.. tänk om...

Känslan av att inte duga är konstant.



lördag 1 december 2012

...................................


 Torsdagens känsla följde med mig in i fredagen. Och den stannade. Växte sig större. Tog över.

Känner mig genast värdelös. Det sitter kvar så länge.

Idag har jag ställt in cykeln i förrådet och skrapat bilen. Det tog en timme i förberedelser.
Mentala förberedelser för att göra minre än 30 minuter utanför hemmet.
  Så ska det inte vara.

Tror att det vänder men så är det som ångesten och nedstämdheten kommer rusande tillbaka.
Vi ramlar i en hög. De är överst. Jag ligger under och får knappt luft.
 Sen hatar jag mig själv och skäms.
Jag borde sett det komma, hunnit hoppa undan.
Känner att jag misslyckas.
Om och om igen.

Å vad jag önskar att det bara gick att sätta ner foten.
Att säga att nu räcker det.
Men jag kan inte styra det. Mig.

Hur kan jag gå vidare.
Hur kan jag lova någon nåt?
Garantera att jag kan finnas där.

Tänker på så mycket saker.
Hela tiden.
Försöker överösta tankarna med annat.
Men det är sjukt svårt. Det svåraste jag gjort. Jag gör..