fredag 27 december 2013

Sjukelisjuk

Helgen innan jul började en förkylning smyga sig på. Sen dess har jag levt på nässpray, Alvedon och te. Och inte mår kroppen bra av att inte orka göra annat än ligga i soffan.
Så himla tråkigt att bli sjuk när Andreas äntligen är ledig. Vi skulle ha mysiga dagar med film, promenader, bio å kanske museum. Hade laddat för det.
Visserligen har d blivit en del film, men mest för att jag inte orkat göra annat, och från varsin ände av soffan. Inte så mysigt som tänkt.. :(

När ska jag lära mig att det verkligen Aldrig blir som man tänkt. Inte ens d små sakerna.

Håller tummarna att jag iaf kan fira in det nya året frisk. Iaf från förkylningen, kan ju inte begära allt för mycket..

:)

torsdag 28 november 2013

Lite tankar just nu

Ibland blir det sånt kaos i mig. I söndags fick jag sån ångest när jag lovat bort mig.  Eftersom jag ändå haft en ganska ok period så blir det mest kaos. Kaos för att jag inte får nåt grepp om vad som orsakar det hela. Kan inte reda ut tankarna utan de överfaller mig så brutalt. I söndags fick jag stanna längst vägen till Hässelby för att kissa. Stressen verkar fylla blåsan på en sekund. Men jag kom ju iaf tillslut iväg. Satte mig i bilen och lät tårarna rinna. Ett stopp på vägen. Sen var jag där. På skakiga ben och med rödgråtna ögon. Men det var familjen och det kändes ok att vara som jag var. Dock fick mamma inte krama mig riktigt för risken fanns att tårarna skulle spruta! 
Sen fick faktiskt Sara övningsköra hem. Ganska skönt på ett sett för jag var så slut!

Idag hade jag uppföljning på KBTn. Fick ångest där. Det börjar med värme. Nästan så att kroppen brinner på vissa ställen. Nu innan jag började skriva fick jag kraftigt ångestpåslag. Det var hunger som triggade igång.
Just nu är jag så oerhört känslig för alla kroppsliga funktioner. Ångesten kan sättas igång av precis vad som helst. Det gör att det allt mer känns kaosigt. Hoppas det är någon form av "fas" som snart går över.

Är rädd för att De runt mig ska tröttna på mig. Tänka att "alltid ska det vara nåt med henne". För det är lite så som jag tänker om mig själv. Dessa konstanta skuldkänslor som bara väller över mig.
Blä! 
Behöver jobba på så mycket känns det som just nu att jag inte vet i vilken ände jag ska börja.

Psykologen säger att jag verkar vara för hård mot mig själv. Och att jag borde belöna mig när jag gör saker som faktiskt är jobbigt för mig. Det är svårt.
Svårt att belöna sig för att göra något som människor gör varje dag.

Att jag så ofta glömmer att alla är olika!

/Linda

söndag 17 november 2013

Förbandslåda för psykisk ohälsa


Gå in på länken nedan och läs om den nya sortens förbandslåda!


http://www.hjarnkoll.se/Om-kampanjen/Om-hjarnkoll/Ny-losning-Psykisk-forbandslada/

Magkänsla


 Sitter vid skrivbordet hemma och skriver nu. Blir inte så ofta att jag sitter här nu när det går så lätt att blogga från mobilen. Så mycket lättare tillgång när jag behöver skriva av mig.

Nu borde jag egentligen vara hemma hos A´s föräldrar. Men känslan jag hade när vi stod i hallen kändes inget vidare. Att jag hade ångest var inget konstigt i sig. Det hade jag nästan förväntat mig. Men känslan av att inte kunna kontrollera det om det blev värre satt som en klump i magen.
Har väl egentligen haft en del dagar när jag har "hanterat" ångestattacker. Men idag kände jag att jag inte har den kraften. Känns mer som att jag skulle gå under.

Anledningen att det är så jobbigt idag kan vara flera. Först den "vanliga" ångesten för att åka iväg och hem till någon annan. Det andra stavas mat. Tycker att det ibland är så fruktansvärt jobbigt att äta med ångesten. Det tredje är att hans farbror med fru och barn och farmor kommer på lunchen. Det är lixom själva anledningen till att vi ska ses. Och där sätter jag nog pressen på mig själv en del.
Jag vet inte alls vad de har för erfarenhet och vetskap om ångest. Och jag vet faktiskt inte hur bekväm A är med att vara öppen med min ångest. Känner inte att jag helt kan vara avslappnad i mig själv. Kan jag sätta mig å gråta där och vara kvar i ångesten? Svaret är nog nej.

Kan bli lite störd på mig själv. Jag inbillar mig att jag är öppen med vem jag är och hur jag mår.
 Men hade jag varit helt öppen med det kanske det inte ens skulle vara ett problem.
Vill ju, mycket för A´s skull inte att hans släkt ska rynka på näsan åt mig. Därför vill jag vara den bästa versionen av mig själv när jag träffar dem. Vilken version nu det är!

Förra veckan fick jag ångestattack på dagis. Det var hemskt och jag fick ringa efter hjälp. Resten av den veckan var tuff och jag gjorde mycket som jag egentligen hade velat undervika. Men jag gjorde det och är precis så det ska göras. Det är det jag får lära mig i KBT som jag gått på. Och egentligen något som jag lärt mig för längesen.
Men idag har jag en konstig känsla. Men å andra sidan så kan jag inte riktigt lita på känslorna alltid. Speciellt inte när det drar igång av vanlig magont.

Ibland, lite som idag kan ångesten dra igång lätt. Räcker ibland bara att jag blir kissnödig så
 drar hela alltet igång och jag är inte tillräckligt "stark" i mig själv för att behålla balansen och logiken.

Känner mig lite trött på att hantera och våga vara i ångesten. Vissa dagar orkar jag bara inte.

Men jag ska åka dit, men kommer lite senare och hoppar över ätandet den här gången.

/ Linda


lördag 9 november 2013

Idag har jag laddat för att gå hem till en kompis på kvällen. Har legat i soffan hela dagen. Det är lite tudelat om hur bra det är.. Men jag är stressad och har varit hela dagen. Försöker förklara för mig själv att det är något trevligt jag ska göra. Bara för mig. Ingen press.
Anledningen till att det är såhär idag är för att i torsdags fick jag ett bakslag. På dagis. När jag hämtade F och N. Jag blev så rädd och paniken var ett faktum. Hade känt ångesten hela dagen och jag var stressad, men tänkte att det brukar gå över. Den här gången gjorde det inte det. Satt på golvet på toan på dagis och försökte hålla mig samman. Ringde efter hjälp. När pappa var påväg vågade jag mig ut från toan och på med resten av franks kläder. Hela kroppen skakade och jag kämpade för att hålla tillbaka tårarna. Pappa kom, sen Andreas och tillslut barnens pappa. Jag var kvar, vilket jag tror var bra. I bilen hem grät jag nästan okontrollerat. Kände mig så misslyckad men försökte att inte väga in för mycket i det. Bakslag är vanliga. Det vet jag. Lik förbannat är det så jävla jobbigt för att nu pendlar jag så mycket mellan känslor och logik. 
Att ångest och panik kan göra såhär med mig. Att jag tvivlar på mig ur alla aspekter . Självförtroendet får en törn och osäkerheten och ångestframkallande tankar breder ut sig.

Men jag försöker ta en sak i taget. Och försöker att inte vara så hård mot mig själv. Alla har sina svårigheter. Det här är min.

tisdag 29 oktober 2013

Oktoberish

Har haft många bra dagar vilket känns så skönt.
Fick kommentarer som "vad du ser glad ut" och det känns bra.

Idag pratade jag och Sara mycket om mitt mående över en lunch, vilket även det kändes bra. Men det blev nog lite känslomässigt jobbigt för när vi skildes åt och jag gick till gruppterapin så gick luften ur. 
Väl där blev det mycket känslor och jag började gråta. Vart nog lite överrumplad av känslorna. Säkert mycket för att jag just haft bra dagar. Kände mig ledsen resten av kvällen. Började gråta mitt i middags tuggan, de bara kom. Andreas lättade upp stämningen så jag fick skratta lite. Han är så underbar. Men ledsamheten sitter i. Kollar på lite roliga serier för att skingra tankarna lite. Sen blir det sängen för att förhoppningsvis vakna utan ledsamheten. 

God natt.

torsdag 17 oktober 2013

Hemmafix

Tvättning och brödbak har dagen bjudit på än så länge. Har bakat två sorters bröd. Är verkligen inne i det just nu. Tror att jag gillar det för det blir så tydligt att jag åstadkommit något. Nåt jag klarar av utan minsta ångest och som rent av blir bra. 
Verkar som jag värderar mig själv efter vad jag gör. Inte konstigt att jag då ser ner på mig själv.
För så är det. Jag känner mig inte lila mycket värd som andra. Alla andra som jobbar, går i skola och inte bara tar sig igenom dagen utan lever den.
Igår knakade det mycket i min nacke. Andreas föreslog att jag skulle gå till kiropraktor el liknande. Jag sa att det är för dyrt vilket han inte höll med om och sa att han gärna betalar det. Men det känns så fel. Jag har inte gjort mig förtjänt av en sån lyx. Det är för andra. Nu när vi endast har en inkomst, som han står för så tycker inte jag att jag förtjänar att läggas mycket pengar på. Vet att både min självkänsla och självförtroende inte står så högt och att depression gör mycket med ens tankar om en själv. Men att inte vara bekväm med att leva på någon annan är väl ändå ganska normal?

Nu ska jag hänga tvätt!

Linda

måndag 14 oktober 2013

Mitt i ingenting

Jag håller mig sysselsatt. Idag vare det möbelkursen på förmiddagen, sen rullade dagen snabbt på med storhandling, övningskörning med lillasyster, Ikea besök, hämtning av Nattis på dagen och snickerdoddles bakning på kvällen. Hittade ett recept på det och ville prova. Gillade namnet, inte så mycket kakan. Men perfekt om man behöver nåt litet till kvällstet.
Handlade hem ingredienser till att kunna baka både bröd och bullar. För jag kändes lusten att baka. Å vilken skön känsla att känna lust för nånting. Inser nu hur längesen det faktiskt var jag hade den känslan. Undrar när den försvann och om jag märkte av det på nån nivå.
Hade jag redan då kunnat bromsa eländet mitt huvud och känslor ställer till med?
"Tänk om..."

Nu känner jag mig utpumpad, på ett bra sett. Idag hade jag lust Och ork att göra mer än jag räknat med. Det känns bra!

Nu hoppas jag på en bra nattsömn, för dem är det inte gott om utan sömntabletter..

God natt!
Linda

tisdag 1 oktober 2013

Vardag

Så går tiden fastän jag gärna ser att den står still en stund.
Måendet är på samma nivå. Upp ena stunden för att vara totalt nere i nästa.

Igår em var jag helt slut. Orkade knappt prata. Men det var ok för på förmiddagen var jag på första dagen av göra om gamla möbler kursen. Avslappnat och trevligt och jag lärde mig massor redan första dagen.
Sen bar det av till läkaren, vilket oxå gick bra. Men sen var energinivån tom. 
Idag har jag fått sova ut och sovit ganska bra. Somnade fort och har bara vaknat en gång i matt. Annars brukar det var 2-3 ggr per natt. Så känner mig nog utvilad ( längesen som jag kände) idag (nu!) blir det tvättstuga och sen ska jag handla och baka.
Kan säga att jag leker hemmafru idag.

/Linda

söndag 15 september 2013

Veckouppdatering


 Att det gått en hel vecka sen jag skrev kan jag knappt fatta, tiden verkar rusa iväg vare sig man gör något eller inte.

I fredags var jag på min första gruppterapi. Det kommer att pågå i 9 veckor och är KBT (kognitiv beteendeterapi) Det var det jag gjorde på KS för snart 10 år sen.
Min förhoppning nu är att jag orkar jobba med mig själv och att jag, till skillnad från senaste är mer mogen och mottaglig för det.
Kbt jag gick på KS var jättebra, gav mig mycket och efter det mådde jag bra en längre tid. Men jag jobbade inte med på det vis att jag kanske behöver upprepa det för mig själv.

Men åter till fredagen då.Vi är 6 st i gruppen och den riktar sig till de med depression och ångestproblematik.
Vilka som lider av vad har jag väl gissat mig till hyffsat. Och jag undrar vad de tänker om mig.
 Själv hoppas jag att jag orkar. Det är ganska tungt att jobba med sig själv. Man gör alltid upptäckter som man egentligen inte vill kännas vid. Som exempel, vem är jag utan min ångest. Har haft dessa problem i närmare 20 år! Så det har blivit en del av mig. Eller kanske hela mig. Tankar om vem man är, vem man vill vara, kan vara är ångestladdat i sig. På nåt sjukt sätt är jag trygg i mitt lidande.
 Men kanske är just det här, just nu det rätta för mig. Till fredag fick vi hemuppgifter, skriva ner mina mål med behandlingen. Som i sin tur ska delas upp i flera delmål. Svårt. ett mål är att må bra. Men vad innebär det egentligen?


Mitt mående går upp och ner. Ibland från timme till timme. Idag är jag helt slut. Vaknade med kännbar ångest imorse. För vad? Svårt att säga. Hade ångest och det var jobbigt att gå upp till Olovslundskolan för att rösta i Kyrkovalet. Igår var jag och tvättade bilden på A´s jobb och åt ute. Det är verkligen skillnad på dagarna. Kanske sköt lördagen på sin ångest så att söndagen fick ta hand om det. Idag vill jag ingenting. Känner mig trött och ledsen. Och jag fryser och känner mig skakis i hela kroppen, som jag har hög feber. Så gör kroppen ibland. När den tror att jag inte fattar (vilket jag sällan gör) att idag funkar det inte som du vill så ger den mig sånna symptom. För inte kräver man så mycket av sig själv med 40 graders feber.
Ledsamheten känner jag för att jag inte kan styra mina känslor. Ledsen för att jag så gärna vill krama om mina syskonbarn idag men att orken att hantera ångesten utanför min trygga zon är på noll.
 För det är det som menas med att jag inte orkar. Jag orkar inte stå ut med den rivande och skrikande ångesten inombords. Ledsen över att det finns så mycket jag vill, men för lite ork för att ens göra hälften.

Så sitter jag här i soffan. I full mjukismundering under en filt. Tittar ut på löven som börjat skifta i rött. Hösten är på något vis kopplad till melankoli för mig. Vackert och sorgligt med ett löfte om kyla och mörker.



Ibland så har jag en tanke om vad jag ska skriva men glider lätt in på annat. Idag blev det annat.

/ Linda


söndag 8 september 2013

Beslutarhelg


Jag har tänkt, känt efter och dividerat med andra. Ska jag vara kvar, vill jag vara kvar?
Och om inte, vad ska jag då göra.

Jag var laddad för att börja skolan, att få göra något annat. Men det var inte riktigt det här jag hade föreställt mig. jag tycker verkligen om att skriva men att göra det på kommando och med ett förvalt ämne kändes inte rätt. Prestationsångesten höll på att spränga mig i bitar.
Jag vill nog hellre gå i skolan och lära mig nya saker, läsa för att leta efter fakta, skriva prov mm.
Det är att gå i skolan för mig.

Mitt mående har gått lite upp och ner i sommar men med prestationsångesten och känslan av att inte riktigt trivas fick det att störtdyka. Fick några ordentliga attacker och blev ordentligt rädd för framtiden. Höjden min medicindos i början på förra veckan och jag tror att det har hjälpt en del.
Sen alla underbara omkring mig. Som gör det värt att kämpa, fastän jag är så trött på att kämpa mig igenom vardagen. Det är inte lätt att se att det någonsin varit bra (det vet jag att det har), när det mesta helt plötsligt blir ett mörker.
Det jag på rak arm kan minnas av sommaren är ångesten som överrumplade mig på midsommaraftonen, ångesten som gjorde att jag avbröt min och A´s dag med Nattis. Ångesten som gjorde att ja inte orkade ta mig hela vägen till Ingarö.
Ångesten tar sån enorm plats i mitt liv.

Så vad har jag bestämt då?

jag kommer att sluta på skrivarkursen och istället läsa grundkurs i psykologi på distans. Samtidigt läser jag en kurs som heter hälsa och mentala träningmetoder. Psykologi ville jag läsa redan på gymnasiet men fick inte det för att det krockade med mina huvudämnen. jag är intresserad av
   fakta när det kommer till hur hjärnan funkar och hur den kan ta över en som den gör med mig.
Den andra kursen är till för mig, jag behöver lära mig att leva i nuet. medveten närvaro, mindfullness, yoga mm finns alla representerade i den kursen.

Då båda är på distans så ska jag göra en ordentlig planering varje vecka så att jag inte bara är hemma.

Sen kommer jag, med start på fredag börja på gruppterapi med inriktning på ångestproblematik och depressioner.

jag tror att det här kan bli bra, hoppas det.

/ Linda

tisdag 3 september 2013

???

Vet inte alls hur min kropp tänker. Ska jag leva ett liv utan krav eller förväntningar? Det går ju inte! Hur kan jag förvänta mig så mycket av mig själv. Borde jag inte ha lärt mig vid det här laget? Eller är jag helt plötsligt optimist? Ett vanligt liv, är det för mycket att förvänta sig.
Kanske är det kurs i självhjälp jag skulle ha gått. Har svårt att se att göra ingenting skulle hjälpa på nåt vis. Men vad är det ångesten vill ha sagt? 

Linda

måndag 2 september 2013

Jaha..

Ångesten var brutal igår. Idag är jag bara ett skal kvar. Fixade inte att ta mig till skolan, kunde inte ens svälja min medicin i morse. Halsen sa stopp. 
Känner mig matt och skulle helst av allt vilja gömma mig. Behöver ringa min läkare om att höja dosen. Men jag orkar inte. Orkar inte ta tag.
Nu känner jag mig ganska nollställd. Och livrädd för depression.
Varför blir det såhär? Hösten kommer 
, jag mår sämre. Skickade sms till läraren, lite fegt men det är svårt när jag inte känner henne.
Jag kanske ska hoppa av, då slipper jag. Slipper känna mig så onormal och till besvär!

Linda

söndag 1 september 2013

Djävulen på axeln

Jag är förföljd av något som bara vill mig illa. Skulle nog kalla henne ond.
Hon hoppar på mig när jag är svag, då ser hon sin chans. Det går inte att lura henne, men hon lurar mig hela tiden.
I veckan fick jag feber och hon känner genast att jag är svag. Hon sparkar när jag redan ligger.
Hon säger att jag är värdelös, att jag inget klarar. Någonsin.
Hon skrattar åt mig. Hon skrattar åt mina försök att mota bort henne. - jag är stark och klarar mer än jag tror, försöker jag upprepa som affirmationer. Haha, hon skrattar högt åt mig då, för att överösta mina försök att vinna över henne. - tror du verkligen på det där? Det säger folk bara för att vara snälla. Ingen tror på det.
Du kommer aldrig klara av att leva ett normalt liv fortsätter hon med. Huset med trädgården som du drömmer om, du kommer aldrig kunna flytta härifrån. Å barn. Det är ju ett skämt. Hur ska DU, som knappt kan ta hand om dig själv kunna ta hand om ett barn. Du duger inte. Det är bara en tidsfråga innan din sambo märker det och lämnar dig. Han vill inte behöva ta hand om ett psyko hela livet.
Sånt här och mycket mer viskar hon konstant i mitt öra. Hon trycker ner mig.  Försöker överösta henne med ljud utifrån, såsom tv eller musik. Men mitt inre hör henne hela tiden. Jag hatar henne. Kanske är det därför hon får sån makt.

Hennes namn är ångest.


/Linda

tisdag 27 augusti 2013

Min första textinlämning


 
Det är en ovanligt blåsig sensommardag.                                                                                                      
De mäktiga träden, annars så stadiga böjer sig för vindens kraft.                                             
Det rasslar om grenarna och dess löv.

Lövens resa började egentligen långt tidigare. Med hjälp av den värmande vårsolen började de långsamt växa fram på trädens grenar. Dess syfte var att måla världen i sina vackra gröna nyanser. Att sprida hopp om varmare och ljusare tider, att ge insekterna någonstans att landa, vila och äta på. Att ge fåglarna och deras bo skydd från nyfikna blickar.                                                                 
Löven trängdes tätt på grenarna, trygga med varandra.
Men under dessa blåsiga dagar kunde löv efter löv slitas loss från sin plats och lägga sig som ett täcke över gräset. Där samlas de sen för att tillsammans förmultna och ge näring åt marken.

Ett löv, fortfarande i sin gröna skrud grips av vindens framfart och dras med en kraft av tusen hästar loss från sin gren. Vinden avtar och lövet påbörjar sin resa mot marken.                                    
Plötsligt tar vinden nya tag och drar med sig lövet som i en virvelvind uppåt mot trädets krona.

Ett löv som hamnar långt från sina likar är de ensamma löv som torkar och får färdas i ensamheten på gångvägarna under hösten. De som inte får ge nytt liv till marken och som blåses bort av människans maskin.
Virvelvinden tar med lövet upp över träden för att sen släppa det fritt att singla ner mot marken igen. Kontrollerat och bestämt svävar det ner som en fallskärmshoppare redo att ta mark.

Väl nere på gräset ligger det, tryggt medveten om att det får fullfölja sin förutstakade resa. 

 


Inlämning 22/8 2013

måndag 26 augusti 2013

torsdag 22 augusti 2013

Skolan


 Så kom dagen i måndags. dagen jag varit så nervös och förväntansfull över.
Och såklart gick det bra.
Vi är 18 st i klassen, men en är sjuk och honom har vi inte fått träffa ännu. '
Redan första dagen fick vi en skrivuppgift. Vi gavs en halvtimme att gå ut i solen och inspireras av omgivningen. Var ganska så svårt att skriva på kommando och med tidsbegränsning.
Det blev det första texten som vi läste upp för klassen.

" En grön stolthet som avtecknas mot den blå himlen.
Inbjudande trots dess hårda yta.
Klättervänliga grenar att svinga sig i , att vila på och lyssna till fåglarnas kvitter.
Tar dig till toppen och dess frihet när du gungar med i vindens takt"

Skrev egentligen tre texten men den första slopade jag helt. Min inspiration var en av de ståtliga ekar som finns på skolans område. Dom är faktiskt helt fantastiska.
Skrev en text till som jag tänkte dela med mig av. Den skrev jag på gräset bakom skolan, samma dag med utsikt över sångvägens tak. Den läste jag inte upp för klassen dock.

"Med nya ögon på platser som alltid funnits.
 hustaken med molnen vilandes på dess skorstenar.
I förgrunden böljande trädtoppar, höga träd med sommarens gröna blad.
Lyssnar till vindens spel på dansande löv"


Sen har vi varje dag skrivet mellan 2-4 texter. Kortisar kallas de. vi får några minuter på oss att skriva och ibland får vi ett ämne att använda oss av, om vi vill.

Idag är det första textinlämningen, har precis mejlat min till min textgrupps handledare. Väl i skolan sen ska jag kopiera upp den i 6 kopior, en till varje elev i min grupp.

Det känns nervöst att lämna in, ingen återvändo nu.
Men mest nervöst blir det säkert på måndag när jag ska läsa min text för gruppen och sen få feedback från dem. Så dagarna är hela tiden lite nervösa samtidigt som de bara springer fram!


Nu är det dags att klä på mig och göra mig klar för skolan!


 / Linda

måndag 12 augusti 2013

Förväntan

Om en vecka börjar jag ett nytt kapitel i mitt liv. 
Vi har upprop kl 10.15. Är förväntansfull och nervös. Tänka att ängsliga jag har tagit ett sånt steg. Stort och för mig världsomvälvande.
Under ett års tid ska jag skriva, skriva, skriva.  och läsa lite. Under detta år ska jag fokusera på mig och vad som gör att jag mår bra. Har en förhoppning att bli vän med nån som går friskvård där. Nån som vill öva sig på att vara PT.Kanske kommer de ha yoga eller annan träning i skolans samlingslokal.
Ser fram emot det nya i livet men inte utan lite rädsla..

För jag klarar mer än jag tror, oftast..

Linda

torsdag 8 augusti 2013

Känslor

Tårar kan få mig att känna mig så ynklig. Liten och hjälplös. 
Jag känner saknad efter livet som varit. Eller rädsla för det som komma skall.
Jag lever sällan i nuet. 
Jag känner sorg över det som hände då och för det som ännu inte skett.
 

/ Linda

tisdag 6 augusti 2013

Ett konstaterande

Ibland så blir livet faktiskt bättre. Liten åt gången.

onsdag 31 juli 2013

Livräddning

Idag har jag anmält mig som smslivräddare. Vill så gärna göra skillnad och eftersom jag för några år sen gick HLR utbildning med en uppdatering nu i våras så kände jag att det här var ett bra sätt.

Tänk att få rädda någon annans liv. Då får jag lite mera mening.

http://www.smslivraddare.se/


/Linda 

torsdag 18 juli 2013

Morgonstund

Känns som att jag vaknar varje morgon med en obehaglig dröm i huvudet.
Drömmer rena actionfilmer. Mycket våld och död. Många av mina vänner och familjemedlemmar är med i drömmarna på något vis och jag kämpar med att skydda dem alla.
Så ni förstår att jag vaknar och är helt slut redan innan verkligheten startat. 

Idag blir det bonäsbadet med E och småpojkarna.


/ Linda

torsdag 4 juli 2013

I detta nu

Så mycket idéer om texter jag vill skriva men kan inte förmå mig att få ner det på pränt. 
Skulle kännas bra att ligga lite före inför hösten. Kanske får jag prestationsångest och skrivkramp.

Suttit med mitt block och penna men orden verkar staka sig och handen slutar fungera.
 
Eller kanske det bara är så att jag ska "spara" mig till senare. En dag kanske det forsar ur mig och blockens alla blad tar slut.

Det verkar vara tjusningen med livet, att inte veta hur din framtid ser ut.
Själv är jag inte så förtjust i just det. Fast jag vill ju bara veta de bra sakerna..

/ Linda

söndag 30 juni 2013

Sista juni

Inget blir som tänkt. Ord som kan innebära så mycket.
Förvirrat kaos är nästan över.

Har nästan koll på virrvarret av känslor och tankar i huvudet.
Tänk om jag kunde leva en dag i taget.

/ Linda

måndag 24 juni 2013

Juni


Juni börjar närma sig sitt slut. Om två veckor har jag semester. 
Längtar en aning..



onsdag 12 juni 2013

Livet

Ibland tar livet vändningar som du inte förväntat dig..

Det går aldrig att förbereda sig på, hur mycket jag än önskar..


tisdag 11 juni 2013

Nationaldag






Så här firade vi Sveriges Nationaldag.
Många timmar på båten och sen musik och social samvaro i Sundbyberg.
 En bra dag helt enkelt!


söndag 2 juni 2013

Helgens tankar

Helgen har rusat förbi, precis som alltid.

Fredagens natt var lugn i centrum, så efter det här tror jag att kommunen lugnar ner sig med vandring. 

Lördagen röjde jag fint på balkongen och på kvällen tog vi oss till Kista för lite shopping. Det var Andreas som stod för handlandet. Känner inte riktigt att jag är värd kläder. Absolut så handlar jag, men bara billiga kläder. Jag trivs inte alls i min kropp. De senaste dagarna har jag känt mig extra stor och klumpig. Haft mycket ont i magen, så att jag undrar om jag är allergisk mot nåt.
Sen så väger jag som mest just nu. Försöker satsa på att röra på mig men den riktiga motivationen infinner sig inte. Kanske för att jag faktiskt vet hur mycket jag måste jobba för det. 
Men just nu orkar jag inte planera varje måltid och varje ledig minut. Jag vill bara vara. 

Men det som självklart tar störst plats i mitt huvud är att Jag ska börja i skolan. JAG har slängt mig ut i det okända. Jag. Är svårt att förstå och ta in.
Det är ett så stort steg att jag ibland tror att det bara är något jag drömt..

/ Linda 


torsdag 30 maj 2013

Mobilinlägg

Så har jag äntligen fattat det här med att blogga med mobilen. Kanske inte hur jag ska använda min signatur..
Men jag lär nog.
Just nu räknar jag ner till semestern. Är så otroligt trött och bara längtar efter att vara ledig.
Det läskigaste med ledigheten är att efter den så ska jag inte till jobbet. Jag ska börja skolan.
Håller på att förbereder mig mentalt. 
Nu ska jag prova att lägga upp bilder härifrån oxå.


Trevlig torsdag!
/Linda 

lördag 25 maj 2013

Glädjande besked

Så fick jag höra precis vad jag ville i måndags. Flera gånger faktiskt.
Träffade en läkare på förmiddagen som jag hade ett bra samtal med om medicin och framtiden.
 Under dagen hade jag möjlighet att vara ute i solen och njuta av vädret.
Men det slutade inte där. Under kvällen ringer Andreas och berättar att det har kommit ett brev till mig. Från folkhögskolan. Han får öppna det med mig i luren. Jag hade blivit antagen. Jag kom in. Jag är en av de 65 som sökte och kom in. Lycka och förvirring. Ska jag gå i skolan i ett år. Lämna tryggheten på mitt jobb. Ett jobb som jag i stort sett varit på i 10 år.
Fick ont i kinderna den dagen för att jag inte kunde sluta le.
Att komma in på den första och enda utbildning jag sökt gör gott för självförtroendet.

Tyvärr så grusades lyckan lite idag. Detta med pengar är inte så kul. Jag hatar pengar och det faktum att det är problem vare sig man har dem eller inte!

Ikväll blir det till att jobba lite extra nere i Jakobsbergs centrum under kvällen/natten. Men innan dess blir det lite slötittande på tv tills solen når balkongen.


/ Linda

torsdag 23 maj 2013

Jakobsberg



  Den gamla bilen du stack i eld. Det var någon som ägde den. Kanske hade han sparat ihop pengar för att kunna ta körkort och köpa en bil. En bil som skulle göra det lättare att få ett jobb. En bil att kunna hjälpa sin mamma med. Köra henne till affären och alla läkarbesöken.

Den lilla bilen var även den någons. Någon som jobbat hårt efter skolan för att spara ihop pengar till en egen bil. En bil som stod där den stod för att denne inte hade råd med en parkeringsplats eller garage.

Kanske var någon bil en möjlighet för någon. Ett sett att ta sig ifrån sin isolering. En trygghet att våga gå hemifrån. Kanske det enda sättet att våga.

Polisen och brandkåren du kastar saker mot och kallar vid fula ord. De har familjer, vänner och folk som bryr sig om dem.
De har kanske tagit studielån för att kunna utbilda sig för att kunna hjälpa människor i nöd. Kunna hjälpa dig en dag. Och den dagen du eller någon du bryr dig om behöver dem, då kommer de.









/ Linda

fredag 17 maj 2013

Sånt man inte pratar om..

 I slutet av 2012 funderade jag på att ge upp. Jag visste inte hur länge till jag skulle klara av att leva med den ständiga ångesten, känslorna av maktlöshet och uppgivenhet. Jag höll på att förlora hoppet och gav mig själv en tidsfrist.
Mådde jag inte bättre så skulle min födelsedag få bli dagen jag slutade leva.

Självmord är ett fruktansvärt ord. Jag skulle inte mörda mig själv, bara göra slut på mitt eviga lidande.
Många tycker att det är själviskt. Men jag såg det inte så och gör inte det nu heller.
Jag skulle inte lämna någon med frågor.
Hur jag skulle göra det hade jag tänkt på. Någon form av överdosering av mina mediciner.
Andreas skulle hitta mig hemma på sängen. Han skulle vara tillräckligt stark för att klara det.
Min klippa.
Det är svårt att förklara känslorna och tankarna runt detta.
Men jag var övertygad om att alla skulle få det lättare utan mig. Andreas skulle få leva sitt liv precis som han ville. I mina ögon var jag bara någon han inte vågade lämna för att jag var så "skör". Jag skulle göra honom en tjänst.
Mina syskonbarn skulle växa upp med ett svagt minne av en person som de kallade moster, men någon sorg skulle de inte känna.
Alla hade de en moster till.
Mina systrar skulle leva vidare med sina liv, sina familjer att de knappt skulle märka att jag inte längre fanns kvar.

De vänner jag hade trodde jag inte skulle märka att jag var borta om ingen sa det till dem. Livet går alldeles för fort förbi och även där trodde jag med säkerhet att de skulle få det bättre utan mig. Hon den där som oftast säger nej och inte följer med, så trodde jag att de såg mig.

De svåraste att ge en förklaring skulle vara mina föräldrar. Jag kan inte föreställa mig hur det är att
förlorat ett barn.
Jag ville inte att de skulle tro att allt de gjort för mig var förgäves.

Kanske hjälpte det mig.
Sakta började jag ändå bli starkare. Min födelsedag närmade sig och livet var inte längre lika tungt.


Tårarna har sprutat när jag skrivit det här. Det gör mig så ledsen att jag kände såhär. Att det finns en version av mig som haft dessa känslor, levt med dem och grubblat. Och nånstans inom mig finns det här , vilket är en sak i livet som gör mig rädd.

/Linda

söndag 12 maj 2013

#!*#!$£x^

 Idag är en dålig dag.
Psykiskt mår jag helt ok, men är arg.
Arg på allt och ingenting. Irriterad över allt och alla..

Andreas Zappar mellan kanalerna när det är reklam på den vi tittar på.
Jag vill kasta nåt hårt i huvudet på honom och skjuta in honom under soffan.

Men jag låter bli... För den här reklamen iallafall..



/ Linda

tisdag 30 april 2013

Vem?


 Att fundera på vem man är är ett luddigt begrepp. och det tar mycket energi och framkallar en del ångest.
Vad är det som definierar mig? Mitt jobb? Mina hobbys (då kanske jag ska skaffa fler).
Jag är ju jag.
Men kanske ändras det varje dag? Varje gång jag lär mig något nytt eller upptäcker nya saker.

Är jag samma om jag en dag gillar Kaffe? Eller hatar godis (svårt att se just den slå in).

Kanske ska jag inte fundera så mycket utan bara göra det som för stunden känns rätt.
Det i sig är väldigt olikt mig. Eller är jag bara mer öppen nu för förändring och utveckling?


Ibland snurrar det något enormt av tankar i mitt huvud. Det blir svårt att få ut något av det eller ens förstå sambandet. Men jag antar att det helt enkelt är sån jag är..






Trevlig Valborg!

/  Linda


måndag 29 april 2013

Besök på Folkhögskolan


 Igår var jag på besök på Jakobsbergs folkhögskola för ett informationsmöte om kursen jag sökt.

 Två lärare berättade lite om hur de jobbade och hur kursen är upplagd.
Sen fick vi (14 sökande) sitta i grupp med de som går det här året för att kunna ställa frågor.

Efter det fick vi göra en skrivövning.

Det verkar så himla mysigt. Skolan är liten och alla äter lunch där. En väldigt familjär stämning och gemenskap. När jag gick därifrån var min önskan än större om att få komma in.
 Det är 65 st sökande i år och det finns 18 platser. Det är 25 fler sökande än förra året.
Det är omöjligt att ha en aning om man kommer med eller inte då de går mycket på det personliga brevet för att hitta olika personer med olika erfarenheter av livet.
Självklart går de på texterna man skickat in med ansökan. I texterna vill de hitta potential för att kunna utvecklas.

Så om jag inte kommer in är min önskan att jag inte gör det för att jag redan är fullärd.. Fast vet ju att så inte är fallet.
Kan alltid hoppas att några skräms av att läsa en bok i veckan och att lämna in en text i veckan och väljer att ta tillbaka sin ansökan.
Själv tycker jag att det låter underbart att få i uppgift att läsa en bok i veckan!

Så nu är det bara att vänta. Och det är verkligen inte min starka sida. Det kan dröja ända till slutet på juni innan man får svar p.g.a att många av de sökande inte är anträffbara för infomötet fören i slutet på maj.
 Kan ju tycka att man ser till att kunna komma på de träffar som bjuds men vet att människors liv ser olika ut och att alla inte ens bor i stockholm. Men jag vill ju veta nu!

Så håll tummarna för mig!

/ Linda

fredag 5 april 2013

En text


En text jag funderar på att skicka till skolan med min ansökning

 
Jag ska bara stå still en stund
Känna att jag andas
Hur jag andas
Fortare när du är med
Snabbare än livet

 Jag väntar
Väntar du med mig?
På mig
Eller någon annan
Någon bättre

Jag ska bara stå still en stund
Känna att jag finns
Hur jag finns om utan dig
Om jag finns utan dig

 Jag ska bara stå stilla en stund
 
 
 
/ Linda

lördag 23 mars 2013

Bara en lördag


 Hade tänkt skriva ett långt inläggom hur jag mår och om saker som kanske alla inte vet om mig.

 Påbörjade det i mitt huvud, som jag alltid gör. Har förberett många inlägg i mitt huvud, säker hundratals. Men ibland är det för långt till datorn. Speciellt då jag tänker som bäst på toaletten eller i duschen.

Men idag så fanns datorn nära men väl här så blev jag så otroligt trött på mig själv.

Så här kommer statusen lite kortfattat,
Mår inte helt 100 men ganska ok. Kämpar vidare och vissa dagar är lätttare än andra.
 Lever lite som i ett mellanland.


söndag 17 mars 2013

Sociala medier

Tidigare såg jag mig nog lite som en bakåtsträvare i allt det nya.
 När jag började "hänga" på internet så använde jag mig av MSN, Lunarstorm och Playahead. Det känns som evigheter sen.

Så lite motvillig har jag varit till instagram. Men det som är bra med det är att man lägger ut bilder, vilket det är till för och så, det är att jag godkänner de som kan se bilderna. Blir lite mer privat så.
Twitter har jag funnits på ett tag, men det endast för att följa kändisar (inte stalka!) Tror att det har med min nyfikenhet att göra. På de båda nämnda heter jag MissIrontown. Fyndigt tycker jag!
Facebook håller på att förlora lite av sin charm. Det roliga med det är när någon skriver något vettigt istället för att lägga ut nån youtubevideo.

På jobbet har jag kämpat i många dagar med FB. Behövde ladda ner jobbets Facebook info för att kunna spar och göra om sidan till en organisationssida (FBs krav) Allt gick åt ******!
Men nu har vi en sån "gilla"sida och den funderar absolut inte lika bra.

Bloggen var jag också "sen" med. Som att jag först försöker vara, inte som alla andra. Men i slutändan verkar jag åka dit på det mesta i alla fall. Det är kanske nyfikenheten det också..

Men jag gillar fortfarande att skriva för hand. Och skulle gärna både skriva och få brev i brevlådan. Ineffektivt visst, men så mycket personligare
Texter som jag ska skicka in till skolan påbörjar jag i ett block.  Jag gillar att skriva för hand och så är det så mycket lättare om man kan börja med att rita en blomma i hörnet.
 
Har fortfarande pappersalmanacka även om jag både har iphone och en Ipad. Sån är jag
   /  Linda

måndag 11 mars 2013

Fynda


 Känner att jag saknar att göra riktiga fynd. Är rätt bra på det annars. Men lusten och orken att gå i affärer har inte riktigt varit prioriterad.

På bokrean blev det bara 4 böcker och dem köpte jag via cdon. Egentligen handlar jag gärna böcker i affären då jag gillar att känna på dem, vrida och vända. Vissa böcker kan jag rata p.g.a omslaget faktiskt. Boken måste tilltala på alla plan.

Men snart blir det nog lite  fyndande, Loppisar drar igång framåt våren  och den 6-7 april är det  loppis i vattmyraskolan, dit lämnar jag saker som jag vill ge ett nytt hem.. Skulle egentligen vilja stå  i komethallen och prova att sälja men att lämna in sakerna passar nog mig bättre.

 Nu är min lilla rast över, tillbaka till jobb!


 / linda

onsdag 6 mars 2013

uppdatering


 tiden går så sjukt fort att jag inte hinner med. ´
Idag har jag haft ont på konstiga ställen, vart lite obehagligt ett tag.

Har sovit dåligt på senaste, känns som att jag vaknar mycket. Den senaste tiden har jag ätit lugnande istället för sömntabletter men kanske ska gå tillbaka till dem ett tag. hade änkt göra det ikväll men klockan blev för mycket.
Tror smärtorna hör ihop med att vardagen kanske snurrar på för fort. Har ingen ro att sita och skriva klart det som saknas till min skolansökan.

I födelsedagspresent fick jag en ny dator av andreas. håller fortfarande på att lära mig den.. Är en Vaio med alternativt skrivbord. har inte haft tid att lägga in min signatur på den ännu. Så nu skriver jag från den gamla datorn. Har nog lite seperationsångest. Det är ju inte jättefel på den här datorn så det tar mig lite emot att börja använda en ny. Fast på den här är vissa tangenter lite tröga. å så har ljudet lagt av. sen är den sprucken uppe i hörnen, men et är inget som påverkar funktionen..
 Den nya är verkligen fin och ser riktigt proffsig ut. Speciellt att skriva på. Tangenterna har lite mer mellanrum där så det blir inga dubbeltryckningar att korrigera.

Fick även en skrivare och officeprogramet av min darling.

Så för att skriva har jag verkligen fått den perfeta datorn.
Men jag kommer nog att använda den här lite ett tag till. Får fasa ut den lite succesivt..

Snart är det läggdags!



fredag 1 mars 2013

lördag 23 februari 2013

Födelsedagsveckan

Så både kom och passerade födelsedagen. Men hade en bra dag. Fick fina presenter av Andreas.
En ny och väldigt skrivarvänlig Sony Vaio dator. Skrivare och officeprogram fick jag oxå.
Så nu har vi även gjort om helt i vardagsrummet. Nu finns det skrivbord och ny bokhylla.

Idag var Malin och Co. här och fikade. Barnen har knappt varit här så även om besöket inte var så långt så var det alldeles lagom för mig. Var lite småstressad över just det.
I fredags fixade jag och donade jag här hemma under dagen när jag helt plötsligt fick en ordentlig ångestattack. Som ett slag i magen från ingenstans. Så det blev en ganska tung fredagskväll på det viset. Är jobbigt att komma till jobbet och vara helt slut redan från början.
Som följd av det ställde jag in söndagens planer. För att kunna göra allt i min egen takt. Hoppas att det hjälper. Är redan lite nervös över sånt som komma skall. På tisdag ska jag nämligen tillbaka till Danderyds gynekologiska avdelning för ytterligare undersökning under förstoringsglas och cellprover från livmodertappen. Cellförändringar som nu funnits i minst ett år.

Som toppen av isberget så fick jag på eftermiddagen idag urinvägsinfektion. Det börjar med att det trycker konstigt på urinblåsan. Sen är det igång men täta toabesök som svider .
Men den här gången (andra gagn på 28 år) så är urinen lite blodblandad i de sista dropparna. De där som man klämmer ut för att försöka att tömma blåsan ordentligt.. Blir det inte bättre till imorgon så måste jag uppsöka närakuten.
Upptäckte att Alvedon hjälper mot den värsta smärtan när man kissar och det ständiga trycket lättar.
Nu ska jag ta en tur till toan och sen titta på programserien Life på BBC.

Bilder på nya möblerna i vardagsrummet kommer när jag installerat mig på den nya datorn:)

/ Linda

tisdag 12 februari 2013

Fettisdagen


Åt semla redan i söndags. Från Sans Rival. Mumsigt. Shit vad onyttigt det är egentligen!


Sover utan propavan nu. Istället tar jag en lugnande tablett när jag går och lägger mig. Det funkar lika bra och jag slipper bli tung i kroppen om jag råkar ta den för sent.

Men igår glömde jag allt vad tabletter heter. Och då hade jag svårt att somna och vaknade runt 2-tiden och hade svårt att somna om igen.

Så dagen blev lite tung och trött.
Men framåt den sena eftermiddagen blev jag uppiggad av sms från DHL. Vårt nya soffbord hade kommit, flera dagar tidigare än väntat.

Sen blev det middag vid nya bordet och mys i soffan.


/ Linda

torsdag 7 februari 2013

Februari..



Veckan har bara flygit förbi. Minns knappt vad dagarna innehållit.
Har varit väldigt trött på eftermiddagarna och kvällarna.

Hittat en jacka på Lindex som jag gärna vill ha i födelsedagspresent :)


I storlek 40 tror jag nog.

kan inte fatta att jag ska fylla 28. Trodde att jag skulle må bra när jag blev "vuxen".







tisdag 29 januari 2013

Sjuk


Jaha så blev det min tur att bli sjuk som vanliga människor. Feber och en förjävlig hosta.
Va lite nervös över att vara hemma. Har lätt för att övertänka då. Men det har gått bra. Har sovit en del, man gör inte så mycket annat med feber. Hoppas på att vara feberfri imorgon så jag kan komma tillbaka till rutiner igen.

/ Linda

onsdag 23 januari 2013

Paddinlägg..


Har fortfarande inte börjat läsa boken.
Har helt enkelt inte orkat.

Igår övningskörde jag med Sara. I trafiken. Hon var jätteduktig.

I natt sov jag utan tablett. Vaknade vid ett och hade svårt att somna om. Låg i någon forma av dvala fram till klockan ringde strax innan sju.

Men dagen har har gått bra. Väl hemma gick luften ur.
Andreas åkte iväg för att åka skidor så jag har suttit i soffan hela kvällen och middagen bestod av fil och flingor.

Klev upp på vågen av någon anledning. Kanske för att se att det inte är så farligt eller på något vis bli peppad.
Inget av det hände. Jag väger mer än någonsin och trivs inte alls i min kropp. Skäms över hur jag ser ut och över att jag inte har orkar tar tag i det.
Helvete.


/ Linda

tisdag 15 januari 2013

Böcker..


Va på biblioteket för någon vecka sen. Gillar att vara på bibblan. Känns mysigt.
Men sämre har det gått med bibblanböckerna hemma.
Läste några sidor ur Virgina Woolfs bok "Mot fyren".
Anledningen till att det bara blev några sidor är för att jag har svårt med språket. Det gammeldagsa och lite fina i kanten.

Men nu har jag en bok kvar att ge mig på. Och jag tror att den kan vara intresant, men har så svårt att komma till skott!




söndag 13 januari 2013


Försöker mig på att koppla bloggen till mobilen eller paddan. Det går inte så bra..

Tänker på massa saker att skriva. Men när jag väl fått på datorn och satt mig till ro så står det helt still i huvudet.

Har klarat en hel vecka på jobbet. Är helt färdig,men helt ok.

tisdag 8 januari 2013

måndag 7 januari 2013

100%


 Idag var jag tillbaka på jobbet. Första dagen på heltid sen slutet av september.
Det kändes bra men litar inte på mig själv. Ångesten kan slå till när som helst. Känner efter hela tiden och kan aldrig slappna av. Ätande funkade inte så bra. Kanske blir det bättre imorgon..?

Känns lite som att panikångest och agorafobin har tagit över. Depressionen verkar minska successivt.

I huvudsak känner jag mig nöjd med dagen, lagade till och med middag helt själv idag.

Så en del av mig är nöjd. De andra delarna behöver jag kanske inte ens fundera på.

En bit kladdkaka på det här kanske..

lördag 5 januari 2013

tankar...


Har inte skrivit så mycket på senaste. Kan inte blogga från Paddan, vilket är rätt störande.
Orkar inte alltid starta datorn.

Häromdagen var farfars begravning. Kände mig stark och färdig sörjd. Men det var jag nog inte. Hela  dagen igår var jag gråtmild. I går kväll när jag gick och la mig grinade jag. Kunde inte sluta. Lugnade ner mig men kunde ändå inte somna. Halv 3 la jag mig i soffan och kollade netflix. Slumrade till mellan 4 och 7 sen gick jag och la mig i sängen igen.
Grinandet tog slut strax innan 4 kanske. Grinade över att farfar inte finns med.
Saknade att jag aldrig kände farmor som jag hade önskat. Att mina syskonbarn är små och jag ororar mig för dem. Frank har åkt in på akuten i flera dagar. Tänk om det skulle hända honom något.
Det klarar jag inte.
Grinade över att mormor och morfar börjar bli gamla. Grinar över alla minnen som jag är rädd för att glömma. Rädd för att aldrig må bra igen. Rädd för att jag kanske inte passar att få barn. Och jag vill inget annat. men hur ska jag kunna ta hand om någon annan?!

Var på biblioteket igår. Lånade en bok om depressioner och en om panikångest. Sen lite nöjesläsning såklart.
Känner mig så värdelös. Depressionen får mig att känna mig värdelös.

Funderar på om Släktforskning kanske inte är något för mig iallafall. Kanske har det gjort mer skada än nytta. Fast det är intresant så påminner det kanske för mycket om människor jag aldrig lärt känna. Som jag önskade att jag fått känns.

Idag känner jag mig bedrövlig. Trött och ledsen. Matt.

Kan man pausa livet ett tag?