Djävulen på axeln

Jag är förföljd av något som bara vill mig illa. Skulle nog kalla henne ond.

Hon hoppar på mig när jag är svag, då ser hon sin chans. Det går inte att lura henne, men hon lurar mig hela tiden.

I veckan fick jag feber och hon känner genast att jag är svag. Hon sparkar när jag redan ligger.

Hon säger att jag är värdelös, att jag inget klarar. Någonsin.

Hon skrattar åt mig. Hon skrattar åt mina försök att mota bort henne. - jag är stark och klarar mer än jag tror, försöker jag upprepa som affirmationer. Haha, hon skrattar högt åt mig då, för att överösta mina försök att vinna över henne. - tror du verkligen på det där? Det säger folk bara för att vara snälla. Ingen tror på det.

Du kommer aldrig klara av att leva ett normalt liv fortsätter hon med. Huset med trädgården som du drömmer om, du kommer aldrig kunna flytta härifrån. Å barn. Det är ju ett skämt. Hur ska DU, som knappt kan ta hand om dig själv kunna ta hand om ett barn. Du duger inte. Det är bara en tidsfråga innan din sambo märker det och lämnar dig. Han vill inte behöva ta hand om ett psyko hela livet.

Sånt här och mycket mer viskar hon konstant i mitt öra. Hon trycker ner mig.  Försöker överösta henne med ljud utifrån, såsom tv eller musik. Men mitt inre hör henne hela tiden. Jag hatar henne. Kanske är det därför hon får sån makt.

Hennes namn är ångest.

/Linda