tankar...

Har inte skrivit så mycket på senaste. Kan inte blogga från Paddan, vilket är rätt störande.
Orkar inte alltid starta datorn.

Häromdagen var farfars begravning. Kände mig stark och färdig sörjd. Men det var jag nog inte. Hela  dagen igår var jag gråtmild. I går kväll när jag gick och la mig grinade jag. Kunde inte sluta. Lugnade ner mig men kunde ändå inte somna. Halv 3 la jag mig i soffan och kollade netflix. Slumrade till mellan 4 och 7 sen gick jag och la mig i sängen igen.
Grinandet tog slut strax innan 4 kanske. Grinade över att farfar inte finns med.
Saknade att jag aldrig kände farmor som jag hade önskat. Att mina syskonbarn är små och jag ororar mig för dem. Frank har åkt in på akuten i flera dagar. Tänk om det skulle hända honom något.
Det klarar jag inte.
Grinade över att mormor och morfar börjar bli gamla. Grinar över alla minnen som jag är rädd för att glömma. Rädd för att aldrig må bra igen. Rädd för att jag kanske inte passar att få barn. Och jag vill inget annat. men hur ska jag kunna ta hand om någon annan?!

Var på biblioteket igår. Lånade en bok om depressioner och en om panikångest. Sen lite nöjesläsning såklart.
Känner mig så värdelös. Depressionen får mig att känna mig värdelös.

Funderar på om Släktforskning kanske inte är något för mig iallafall. Kanske har det gjort mer skada än nytta. Fast det är intresant så påminner det kanske för mycket om människor jag aldrig lärt känna. Som jag önskade att jag fått känns.

Idag känner jag mig bedrövlig. Trött och ledsen. Matt.

Kan man pausa livet ett tag?