Känner mig bättre och bättre, kan hantera den konstanta stressen i kroppen mycket bättre. Igår fick jag ångestkänslor när jag var på ÖB. De kom från ingenstans . Kände mig illa till mods men lät det komma å då gick det över. Men det är inte lätt. Åkte till min syster och mös med barnen sen. De bjöd på middag , vilket gick alldeles utmärkt att äta. När jag kom hem igen var jag rätt slut, psykiskt. Men det är bara genom att öva som saker blir lättare. Det har jag alltid vetat men ibland är det teoretiska tänkandet långt ifrån det praktiska. Hur kan jag göra samma fel om och om igen! Förmodligen tänker och hoppas jag att den här gången , då blir det bra. Dumt eller hoppfullt?
Idag känner jag en enorm inre stress. Och jag vet vad det beror på, men det gör ingen skillnad. Jag ska träffa psykologen idag och sen till teknikmagasinet och köpa grejer till jobbet. Sen så ska jag till jobbet. Och för jobbet känner ja en viss press. Ikväll behövs jag, det är samtidigt en trevlig känsla som hemsk. "pallar" jag inte trycket kommer mÅnga bli besvikna. Men ändå är det jag kommer göra mig själv som är värst.
Jag tror att människor som tar livet av sig dels gör det för att det inte orkar kämpa längre i motvind och dels för att det konstanta dåliga samvetet mot allt och alla äter upp en innifrån. Att ha dåligt samvete är nästan värre än ångesten i sig.

Nu ska ja försöka vila lite, sov dåligt ännu en natt och blir så irriterad på mig själv att jag glömmer ta tabletterna som underlättar min sömn!

Stay strong!

Linda