I vecka 11+4 får vi veta att vår graviditet avbröts redan i vecka 8+4.
Att min kropp inte stött ut graviditeten spär på mina känslor om att min kropp inte riktigt går att lita på.
Måndagen kändes sorglig och vi försökte ta in det som hänt.
Nu väntar jag på smärtan som kommer när fostret ska stötas ut.
En märklig dag.
Men livet ser ut så här, det kan jag acceptera. Men det kan nog ta en stund innan jag hämtar mig och vågar mig på att bli gravid igen.
Hade jobbat så mycket med mig själv inför denna och luften gick ur mig lite.
Men, visserligen visste jag redan det, jag och Andreas är ett väldigt bra team.
Han är den bästa som finns ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar