Känslan just nu.

 När jag går från jobbet sköljer känslan av tomhet över mig.
  Det känns som att hjärtat värker
Andetagen snabbvänder i lungorna. Att andas med magen känns omöjligt.
 Livet känns ganska meningslöst
Jag känner mig meningslös.




 

Kalas

Idag hade det varit 1 års kalas..

...då får man såhär mycket presenter

Uppiggande..?

Kanske är det dax för den här boken. Man kan väl iallafall inte må sämre av den.

Bilder från förr.

Har på senaste tiden intreserat mig för släktforskning. Använder mig av sidan Ancestry.se. Det är spännande och kul. har fått kontakt med människor runt om i sverige som jag på nåt vis är besläktad med.

Tittade på gamla bilder hemma hos pappa som jag scannade in på datorn.
Det är så kul med gamla bilder!
Tittar på bilden med farmor och ser någon annan. Men är lite osäker på vem..


                  Farmor och farfar

                                            
                                               Pappa

Sen då?

Nu är jag inne på en ny medicin. Tog den första idag. Jag känner mig lite rädd.
Läkaren sa liksom i förbifarten att det här var det sista han kunde göra för mig.
La inte så mycket vikt vid orden just där och då. Men i efterhand gjorde det mig orolig.

Kommer det aldrig bli bra..?

Livet i ett nötskal..

Min första tanken när jag vaknade imorse va att jag längtatde efter att dagen var slut och jag fick åka hem igen. Så nu längtar jag hem redan innan jag har lämnat det.
Ångesten och depresionen gör mig orkeslös, nedstämd, ledsen, har sämre tålamod och vill bara vara hemma och ifred.
För att komma ur depressionen måste jag gå emot allt det där.

Livet i ett nötskal.

Glömmer så lätt

 Jag blir sårad över att många inte inser att Depression och ångest är en sjukdom.
 Men på nåt vis så glömmer jag oxå.
Förbannad och ledsen över att jag mår såhär. Att jag inte tar hand om mig när jag kan.
Idag hittade jag den här länken. Läste den mellan tårarna och insåg att jag är sjuk. Det är på riktigt.
 Det var som att läsa om mig själv. Ska ta hjälp av den där sidan dagligen.
Kanske ska jag dela upp mina mål i atomer. Just nu kan jag inte förvänta mig mycket av mig själv, vilket är det som bidrar till hur värdelös jag känner mig.
Kanske ska den här gången vara den som jag blir frisk på riktigt. Den här gången som var den värsta och som gör att jag ändrar på saker i mitt liv. Kan inte minnas att jag varit såhär deprimerad förut. Tillsammans med konstant ångest är den enklaste sak som att gå ur sängen oerhört svårt.
Läs gärna mer på den sidan jag länkade. Fanns så mycket klokt.

 jag mår inte bra. Känns som att jag börjatom från början. Har konstant ångest. Tar atarax mot ångest och oro flera gånger om dagen.
Ska jag behöva känna såhär hela tiden.
Igår på jobbet grät jag i stort sett hela tidern. Är så oerhört ledsen. Hur länge ska det vara såhär?
Villa bara gömma  mig för världen. Och mig själv.
Alla säger at det kommer bli bra. Men när? Vet inte om jag tror på det längre.
Idag  grinar jag oxå. Orkade inte gå till jobbet å må såhär idag. Resten av enheten skulle dit oxå. .

Kanske hade jag blivit lite bättre och det är därför det här känns extra hårt.

Mina ögon är svullna, svider och kliar. Känner mig som ett vrak. och det är utmattande att försöka hålla ihop mig.

Tankar

 Jag antar att jag mår bättre. Går upp ur sängen. Klär på mig. Träffar andra männsikor. Men jag känner mig inte som mig själv. Svävar lite utanför.

Känner mig så fruktansvärt tom i själen.

Är det såhär livet kommer se ut? Det vill jag inte.

Har svarat på massa frågot hos terapeuten.
En M.I.N.I. - (Mini Internationell Neuropsykiatrisk Intervju)
Med svaren kan man lättare ser vart min problematik ligger  (Ändamålet med M.I.N.I. är att underlätta bedömningen och uppföljningen av patienter med större noggrannhet och effektivitet. )

Prickade in många träffar på Depression, Panikångest, Agorafobi Och Generaliserat ångestsyndrom.
Kanske lika bra att gräva ner mig med det samma. Vet inte hur länge man orkar leva såhär.
Så jag vill göra en förändring i livet. Men jag är bara inte säker på hur jag sak göra det.

Funderar på att läsa en kurs på folkhögskolan nästa höst. Är emellanåt bestämnd på den punkten. Kursen handlar om att skriva. En grundkurs. Men så inser jag att jag kanske inte duger till det.
Vet inte alls vad jag duger till.  De tankarna gör mig ledsen.