" Du promenerar en helt vanlig dag. Visst det kanske har varit lite mycket på senaste men i det stora hela så är allt ganska bra. Men när du ska runda husknuten kommer ett slag med ett basebollträ som från ingenstans och du faller till marken. Har du tur så går den med slagträt iväg. Har du otur stannar han och slår ett tag till.
Sen blir du liggande ensam kvar, förvirrad. Fick du ett slag kanske du reser dig inom några minuter. Flera slag så kankse ligger du kvar ett tag. Kanske tills någon annan hittar dig och hjälper dig.
Nu måste du läka.
Och den tiden beror oxå på hur många slag det var.
När du läkt "tillräckligt" för att kunna jobba igen så betyder inte det att alla blåmärken är borta. Det gör med största sannolikhet fortfarande ont.
Och ibland, när du minst anar det så hör du ett ljud eller något som påminner dig om överfallet och du blir rädd. Helst av allt vill du du fly. Rädda dig själv.
Hur länge rädslan sitter i är svårt att säga. Men den minskar för varje dag, varje vecka, varje månad.
Tillslut är det ett minne blått.
Men ibland händer det igen. Fastän man har lärt sig att inte gå den vägen så genar man runt husknuten igen."
Jag har personligen aldrig varit med om någon form av överfall men tror att det är
något varje människa tycker är hemskt och förståligt att man efter är rädd och skakad. Det är mitt sätt att försöka förklara en panikattack för den som undrar.
Det är väldigt svårt att förklara något som handlar så mycket om känslor och inre tankar.
Människan har ett såkallat cellminne som kan göra att ljud,dofter mm kan få oss att minnas saker från längesen.
"Kroppens cellminne kommer ihåg precis allt, fysiskt som psykiskt, som vi har upplevt från födelseögonblicket och fram till nu. " ( paranormal.se )
"En variant av pseudovetenskapliga övertygelse kropp minne som hypothesizes minnen kan lagras i enskilda celler i stället för i hjärnan " (wikipedia)
Din beskrivning av "överfallet" ger iallafall mig en hint om hur du känner.
SvaraRaderaDitt nätverk är stort - och det mesta ordnar sig!