Tillåtelse..

Det är ok att må dåligt. Men inte för mig. Jag försöker vara någon form av övermänniska tydligen! Jag kan inte tillåta mig att må lite sisådär. Allt eller inget. Kanske är de därför det blir såhär. När jag inte kan upprätthålla masken så blir det megakollaps. Det är inte så att jag medvetet går omkring med masken. Den hamnar där av sig självt. Jag verkar inte upptäcka att den är borta fören det är försent. Eller så vill jag inte upptäcka. Kanske försvinner det av sig självt. Det som känns jobbigast just nu är nog inte själva ångesten utan vetskapen om att jag eller mitt "tillstånd", igen, drabbar andra.


Jag vill inte må såhär. Men om jag erkännar att just nu mår jag såhär och det är ok så kanske det blir bra tillslut.

Igår kom hemska tankar, tankar jag inte tänkt många gånger.
Om jag krockar, bara lite, så förväntar sig inte människor att jag ska vara på topp. Då kanske jag kan be folk gå, det här går inte. Det känns som det värsta som skulle kunna hända. Be människor, vår familj att gå från vårt hem.
Senare, när vi faktiskt fick tvärnita för bussen så tyckte jag nästan att det var synd. Hemska tanke! Väl hemma fick jag än mer panik över att jag tänkt så och tanken på att behöva åka till sjukhus fick bara allt att snurra fortare.

Ge det tid... Men vem fan har tid???

Jag vill att allt ska vara bra NU!!

snälla...





" Paniksyndrom, plötsliga attacker av ångest när du minst anar det."

" En panikattack är en omedelbart, stark, kroppsligt uttryck för ångest. Plötsligt kan man uppleva symtom som yrsel, illamående. Man kan också få overklighetskänslor, suddig syn, svettningar, stickningar i fingrar och tår. Känsaln är katastrofal.
... man vill bara fly bort och ta kontroll av situationen igen."

" Ångest är en varningssignal,det är ett sätt för vår kropp och vårt psyke att skydda sig mot eventuvella hot. Ett kamp-eller-flykt-beteende." *

*Ur Fri från oro, ångest och fobier av Maria Farm Larsson & Håkan Wisung