Fredag

jag håller ut och försöker hänga med. Känns iallafall som att jag flyter.
Sprattlar lite med benen men kommer ingenstans, för jag orkar inte.
Vill helst att någon annan ska rädda mig. Men det går inte. Är för långt borta, här finns det ingen...



/ linda

Väntrum del2

Min tid var tydligen 14.15. Jag var här tio i. Är det här något test? Va säker på att det var kl två.
Känner mig gråtfärdig, vänta är alldeles för jobbigt. Kommit en ny till soffan. Hon verkar trevlig, sa hej. Hon ser frisk ut. Fan.
Skriver bara strunt nu, vill bara hålla mig sysselsatt.
Folk brukar säga att det finns en mening med allt. Vad fan ska det här vara bra för!!
Hon trevliga i soffan fick gå in, verkade som hon var här tidigt oxå. Kan inte han ha ska träffa sluta vara så viktig och se att ha e här, så ja slipper vänta mer.
6 min kvar på min klocka.

Nästan fascinerande hur stressen släpper lite bara för att ja koncentrerar mig på annat.
Den här veckan har varit tuff. Känns som jag fått utstå lite kritik från mina nära och julen känns rörig, ingen vet hur de vill göra å inget verkar bra. Ska jag skita i julen kanske.
Köra ett HIMYM maraton hemma i soffan hela dagen. Jag älskar att köpa julklappar men glädjen för det har dimmats lite.. Känns tråkigt

Två minuter kvar. Snart så...
Linda

Väntrum

Sitter i väntrummet på Järfälla hälsan , känner mig stressad och vill bara härifrån. Sitter en annan i soffan, där jag brukar vänta. Det fick mig lite ur balans... Idag är en dålig dag. Orkade ta emot ångest igår. Orkar jag idag. Just nu känns det som att bara jag kommer härifrån blir det bättre. Men då flyr jag, så ja sitter kvar. Hatar att vänta, är så stressande för det lämnar mig alldeles själv (han i soffan räknas inte). Handsvetten börjar bli så kraftig så det känns som telefonen ska glida ur mina händer.

Nu gick han som satt i soffan. Undra om han är som jag. Men han flydde...

Sitter kvar på stolen, kan inte byta plats nu. Han kanske kommer tillbaka...

Att fundera på vem han var och varför han gick håller mig sysselsatt i tankarna. Allt för att slippa rikta dem mot mig. Fast det är oxå att fly. Men idag orkar jag inte.
Imorgon kanske jag orkar, imorgon är kanske en bättre dag...

Linda

Känner mig bättre och bättre, kan hantera den konstanta stressen i kroppen mycket bättre. Igår fick jag ångestkänslor när jag var på ÖB. De kom från ingenstans . Kände mig illa till mods men lät det komma å då gick det över. Men det är inte lätt. Åkte till min syster och mös med barnen sen. De bjöd på middag , vilket gick alldeles utmärkt att äta. När jag kom hem igen var jag rätt slut, psykiskt. Men det är bara genom att öva som saker blir lättare. Det har jag alltid vetat men ibland är det teoretiska tänkandet långt ifrån det praktiska. Hur kan jag göra samma fel om och om igen! Förmodligen tänker och hoppas jag att den här gången , då blir det bra. Dumt eller hoppfullt?
Idag känner jag en enorm inre stress. Och jag vet vad det beror på, men det gör ingen skillnad. Jag ska träffa psykologen idag och sen till teknikmagasinet och köpa grejer till jobbet. Sen så ska jag till jobbet. Och för jobbet känner ja en viss press. Ikväll behövs jag, det är samtidigt en trevlig känsla som hemsk. "pallar" jag inte trycket kommer mÅnga bli besvikna. Men ändå är det jag kommer göra mig själv som är värst.
Jag tror att människor som tar livet av sig dels gör det för att det inte orkar kämpa längre i motvind och dels för att det konstanta dåliga samvetet mot allt och alla äter upp en innifrån. Att ha dåligt samvete är nästan värre än ångesten i sig.

Nu ska ja försöka vila lite, sov dåligt ännu en natt och blir så irriterad på mig själv att jag glömmer ta tabletterna som underlättar min sömn!

Stay strong!

Linda

Väldigt slut. Blivit en ganska jobbig vecka, På många sätt och vis....
Skönt att veckan snart är slut..
Kollar på Sanning och konsekvens.. Vad är det för idiotkärring som har den där adelsöstället!

Har sovit två nätter utan hjälp av propavan. En natt sov jag som en stock, förmodligen för kvällen inte spenderades i min soffa. Träffade lite vänner och hade det jättetrevligt. Men jag var helt slut. Natten till idag blev inte lika bra.
Känns som att jag inte sovit en blund på hela natten.

Sitter i soffan och bara är. Skulle åkt till minneslunden idag och tänt ljus. Men det får bli en annan dag.
Är lite förkyld oxå. Det gör mig inte direkt piggare. Förhoppningsvis känner jag mig piggare imorgon för då satsar jagpå att gå på Zumban med mamma. Det ärinte så många gånger kvar på det och jag behöver röra på mig.
Det jobbiga med att komma igång med träning när jag mått/mår som jag gör är att jag är obekväm med många kroppsliga reaktioner såsom att bli varm, hjärtat slår snabbare. Det och annat ingår i panik och ångestattackerna. Så jag är lite rädd för att träna innan jag känner mig starkare i kroppen, så jag kan hantera känslorna.

Till nåt helt annat nu, målade tånaglarna igår, tänkte att jag skulle bli lite gladare när jag såg dem. Men den blodröda färgen känns mer läskig än glad.

Nu ska jag titta på Biggest Loser och se om jag kan inspireras lite...

Är helt slut efter den här veckan.
Funderar på hur jag ska orka gå tillbaka till heltid??! Fast det blir en vecka till med halvtid. Hoppas att det räcker.
Får en konstig känsla när jag kommer hem från jobbet, är helt färdig och vill bara lägga mig i soffan samtidigt som jag känner nån form av rastlöshet. Rastlös samtidigt som jag inte vill göra annat än att sitta i min trygga soffa.
Idag efter jobbet hade jag sån huvusvärk att det nästan gjorde ont att titta.
Tog en alvedon och vilade i soffan. Men nu smyger sig huvudvärken tillbaka.

Ikväll ska jag prova på att sova utan att äta propavan. Hoppas jag ändå får sova hela natten. Funkar det inte så har jag nästan hela fredagen att vila på.

Har så ont i kroppen och skulle behöva massage, men fixar nog inte att gå å lägga mig hos någon, avklädd och slappna av. För tänk om, det finns alltid i bakhuvudet.

Jag jobbar vidare på att ta en timme i taget...

Är inne på andra jobbdagen på 50 %. Det har gått bra. Men fortsätter att ta det i maklig takt. En timme - en dag i taget. Jag känner mig mycket bättre, men har varit försiktig med att säga det högt. Som att det kan bringa otur i det..