Framåt men inte framme

Det konstanta gråtandet har upphört. I torsdags gick jag ner på konsum.Pantade burkar, gick ett varv och stod i kö. Att köa är ibland jättejobbigt. Stressande och innehåller många tänk om tankar. Så det går framåt. Men jag är inte framme på långa vägar. Önskar fortfarande att jag kunde få sova förbi hösten och vintern. Vakna i slutet av mars skulle passa. Nu ska jag ta en dag i taget. Igen.. Hoppas att det fungerar bättre med det den här gången..

Ångestjävel

Idag vaknade jag kl 12.00 efter 13 timmars sömn. Igår kväll hade jag stark ångest. Blev förbannad å försökte "trigga" fram en ordentlig panikattack. Men det gick inte, verkar inte funka när jag är beredd. Anledningen till att jag sov så länge stavas Propavan. Natten innan sov jag dåligt och har haft svårt att somna på senaste. Idag vaknade jag och hade väldigt svårt att ta mig ur sängen. kroppen ville inte lyssna. Sen grät jag, högt och länge. Slog i kuddar. hade nån sett mig så hade de nog kallat mig hysterisk. För att sluta vara ledsen så måste jag distrahera mig. Så fort Tvn går på så jag har nåt att se så glömmer jag mig själv och verkligheten för en stund. Hur kan livet bli såhär. Hur kan jag må såhär dåligt? Igen? ser inget ljus i nneln och det kändes som att jag skulle gå sönder. Som att det här blir min död för att kroppen inte orkar. Hur kan jag må såhär när jag redan äter anideppresiv medicin? gjorde en del test på nätet, där hamnar jag på måttligt deprimerad. Måttligt? Är inte det samma som lagom? Har inte kunnat äta så mycket idag. Andreas kom hem med polarbröd vid 5tiden och jag fick i mig en. Jag är hungrig ibland men har svårt att få i mig något. Sen fick jag diarre. Kul! ..........

Depp

Hur kan jag vara så deppig och nedstämd, svårt att ta mig upp ur sängen på morgonen när jag redan äter antidepprisiv medicin. Känner mig tom. likgiltig. hopplös.

Törnrosa

Just nu skulle jag vilja vara törnrosa, till viss del. Att sova i 100 år är lite överdrivet kanske. Några månader skulle räcka för mig. Just nu är det lite sisådär. Ångesten är på besök. Den har varit med en längre tid men nu börjar den störa andra. Igår påverkade det Andreas. Det blev jobbigt. Han blir besviken, med all rätt. Men jag mår dåligt och får dåligt samvete på det. En ond cirkel. Jag gick iväg hemifrån nån timme. Orkade inte känns hans besvikelse. Den satt i väggarna. Är otroligt jobbigt när det blir sådär. Vi har så svårt att närma oss varandra då. Framåt kvällen kunde vi tillslut prata ut om det och vi gick och la oss som vänner. Så hans besvikelse går över, men min ångest stannar kvar. Tårarna bränner i ögonen just nu. Varför kan man ju undra. Det är det lättaste sättet att kanalisera (kändes inte som mitt ord det där..) ångesten för mig . Somliga skär sig, jag gråter. Andreas har åkt iväg idag. Det passar bra. Just nu är jag i stort behov av att vara för mig själv. För jag vill inte göra någonting. Men tvingade mig ut tidigare idag. Hämtade paket på posten och köpte mig en vinterjacka. Blev inte alls den jag hade tänkt mig från början. hade tänkt en Blå Bondelid men kom hem med en grön Dobber...

Har lite saker jag måste ta itu med. Måste ringa Andreas mamma. Inga konstigheter egentligen. Om det inte hade varit för att prata om min oro inför loppisen i komethallen. Det är en sån sak som jag tycker är jättekul. Men oxå en sån sak som kan ge mig jätteångest. Det är sådana saker som är värst med Ångesten. Hur den tvingar mig att göra mot andra. Varför ska det vara så svårt att säga högt att jag inte mår så bra och att saker kan bli för jobbiga.. Men imorgon är det mycket jag måste ta itu med på jobbet. Så det frå bli efter det. Nu ska jag kura ihop mig i soffan och titta på tv och försöka glömma mig själv för en stund.

Tidsplaner

Jag älskar planer, att planera. Det blir jobbigt när min tidsplan spricker. Det är hemskt. Ska väl tillägga att vissa typer av planer ger mig ångest av att bara uttalas. När jag är spontan, då är det faktiskt så att jag kanske säger det huxflux och verkar spontant. Men det är faktiskt så att då har jag med största sannolikhet tänkt det tidigare och målat upp ett möjligt scenarium ( stavas det så??). Men tillbaka till planer. Har många tidsplaner att följa i jobbet och det är så stressande. Tar jag på mig något så känner jag fullt ansvar. Shit, ibland säger jag åt mig själv att slappna av. Har verkligen en pinne i röven ibland! / Linda