Båtlördag

idag var vi ute med båten. Smörjde in mig här hemma med Spf 30, armar,ben,bröst och ansikte. Men smorde inget bak i nacken. Så nu har jag bränt mig där. Helt otroligt. Men i övrigt så känns det som att 30 kanske var att ta i lite. Nu syns det ju inte ens att jag har varit ute! Imorgon blir det mer båtåkande.

Mitten av Maj

Bloggen har visst ett nytt utseende.. Att jag inte har bloggat på väldigt länge blir rätt uppenbart när jag inte ens hittar vart man skriver ett nytt inlägg. Det är väl dax att uppdatera lite. Men när jag sitter här känns det inte som att jag minns nåt sen sista jag bloggade. Var på begravning i början av April, sen var det påskledigt men jag var helt färdig hela påsken. Åkte runt till alla på de lediga dagarna och sen var det tillbaka på jobbet. Mådde illa mycket i april och träffade läkare. Fick komma till en dietist och nu mår jag bättre. Kom fram till att jag under dagen äter för lite p.g.a Itrimshaken som jag sörplade i mig till lunch. Efter att jag tog bor dem så upphörde de sura uppstötningar jag haft. Läkaren trodde mycket att mitt magmående även påverkades av min psykiska hälsa och stress. Och det låter mycket möjligt i mina öron. Känner att livet är lite för mycket. Hinner inte med. Jobbet tar mycket av tiden och energin. Att jobba många kvällar som jag gör nu funkar inte. Hinner inte med mig själv. Har fått intyg av läkare att för minska kvällsarbetet. Är det intelite konstigt att det inte räcker att säga till arbetsgivaren att det här orkar jag inte. Va inne på att gå ner i tid men fick veta att samma kvällsjobb antal kvarstod. Känns som att livet ständigt går ut på att hitta någon form av balans. Hur lång tid ska det ta att hitta den. Vill inte vakna om 10 år och fortfarande hitta balans i livet. Vad är då meningen? En evig jakt på något, det är väl inget kul liv? Visst ska man ha saker att vilja ha och längta efter men man ska inte behöva må dåligt på något sätt på vägen dit. Försöker sänka mina förväntningar på mig själv och livet jag ser framför mig. Har bilden av huset jag vill ha och livet jag vill leva. Det "perfekta" i mina ögon. Men sen när tror jag på att något kan bli perfekt. Kanske är det så att jag måste sänka min standard. Jobbar på det. Men skulle behöva att andreas sänkte den oxå. Vi är alldeles för fast i den materiella världen. Älskar att handla, både nya och gamla saker. Men jag har så sjukt mycket saker och jag har otroligt svårt att slänga saker. Därför vill jag bo stort så jag kan få in alla saker jag har och vill ha. Vill ha vill ha vill ha. Sådan vill jag egentligen inte vara. Vad hände? Vill på nåt vis skylla på Andreas för att han alltid vill ha det senaste. Men förmodligen gör jag av med samma summor, men bara på lite mer utdragen tid på alla loppis fynd, internetshopping och saker till mina syskonbarn. Ordet rea ger mig rysningar av välbehag.. Har varit inne på en del sidor idag, lägger saker i varukorgen men fullföljer inte köpen. Är inne så länge på sidorna så att jag hinner tänka efter en gång till om jag verkligen ska köpa den där saken. Blir det för få varor tycker jag inte att det är värt att skicka efter. Har varit hemma hela veckan. I måndags blev jag magsjuk, bara sådär. Är så glad att jag inte hunnit åka till jobbet. Hade kunnat bli väldigt jobbigt i framtiden att komma tillbaka dit eftersom magont och illamående är två av mina symptom vid ångestattacker. Hade lite ångest i måndagskväll. Mådde så hemskt dåligt och tankarna som; tänk om jag får panik på det här? Vad händer då? Ramlar jag ihop? svimmar, kvävs av mina spyor, skiter på mig? Alla de sakerna är stora fobier. Händer det så har jag ju förlorat kontrollen! Men satt och mådde hemskt och kände, ångest på det här, visst kör bara. Jämnfört med magsjuka så kändes nästan ångesten som nån form av lättnad. Helt plötsligt så föredrog jag ångest. En konstig känsla att få. Helt sjuk känsla faktiskt! Idag har jag börjat få lite aptit, men inte mycket. Var på konsum och kom hem med tre äpplen,två bananer, en liter mjölk och en tandborste. Gick runt ganska länge för att hitta något att vilja äta. Men icke. Godisavdelningen gick jag bara förbi, lukten av choklad fick mig att må illa! Kommer att vara hemma imorgon oxå, måste få i mig mat ordentligt för att orka. Idag rev jag ur sängkläderna och rengjorde badrummet så att Andreas kan komma hem igen och sen var jag helt färdig. Andreas åkte till sina föräldrar i Måndags för att undvika att bli sjuk. Klokt men nu börjar det kännas lite tomt. Igår saknade jag honom massor, nästan lite larvigt mycket. Men det är inte alls lika mysigt att gå och lägga sin ensam. Och nu är det snart dax att göra sig iordning för sängen, måste dock bädda nytt i sängen först vilket just nu känns vääldigt jobbigt. Ska bli bättre på uppdatera så slipper inläggen bli så himla långa. Behöver nog skriva av mig lite oftare!