Mitt i Natten

Vi kom hem vid 15- tiden idag. Mentalt och fysiskt slut . 

Dagen gick så bra den kunnat och det blev inte den traumatiska upplevelsen som jag var rädd för.

Klockan är 01:00. Sitter i vardagsrummet, på golvet. Sov middag i eftermiddags, annars hade jag nog inte ens kunnat sitta upp.

 Under kvällen känns det som allt sjunkit in. Det kommer ingen bebis i november. Och det känns sorgligt och ledsamt. Tårarna rinner snabbt över mina kinder. Känner mig helt plötsligt tom. I flera veckor har mina tankar konstant upptagits av att vara gravid, att få barn. Känns rätt naturligt att känna såhär nu. 

Förstår att naturen hade sin gång, att det sannolikt inte blivit ett friskt barn. 

Det hann knappt ifrån embryostadiet. Men det känns ändå som jag förlorat något.

Jag kan se det positiva i det som skett, men jag sörjer det som inte blev.

Nya tag imorgon...

God natt

Livets gång

Ligger i en fåtölj på Danderyds sjukhus.

I vecka 11+4 får vi veta att vår graviditet avbröts redan i vecka 8+4.

Att min kropp inte stött ut graviditeten spär på mina känslor om att min kropp inte riktigt går att lita på.

Måndagen kändes sorglig och vi försökte ta in det som hänt.

Nu väntar jag på smärtan som kommer när fostret ska stötas ut. 

En märklig dag.

Men livet ser ut så här, det kan jag acceptera. Men det kan nog ta en stund innan jag hämtar mig och vågar mig på att bli gravid igen. 

Hade jobbat så mycket med mig själv inför denna och luften gick ur mig lite.

Men, visserligen visste jag redan det, jag och Andreas är ett väldigt bra team.

Han är den bästa som finns ❤️