#sagolikfest

Fest på Bibblan. Tre ord jag aldrig trodde jag skulle säga.. 

Mitten av aug.

Andra veckan på jobbet och det känns bra. Vi renoverar och förnyar. Men när det väl är klart hoppas jag att min chef prioriterar vår arbetsgrupp, är tydlig med öppenhet och håller och eventuellt startar samtal som verkar behövas.

Har sovit lite dåligt på nätterna dock, vaknar minst 2 ggr och måste oftast kissa. Kan bero på att jag glömmer att dricka under dagen och blir mycket på kvällen. Försöker få iordning på det, inte så kul att vara slut innan ungdomarna ens börjat skolan..

Det är ganska skönt med lite vardagslunk även om sommaren kanske fick ett för abrupt slut. Vill gärna hinna åka lite mer båt innan den måste tas upp..

/Linda 🚤

Robin Williams

Vaknar upp till nyheten att Robin Williams är död. Troligen självmord och att han lidit av depressioner en längre tid. 

Under dagen har jag känt mig mer och mer nere. 

Den här bilden känns så talande idag. Jag har burit många masker och gör det även idag. Och tydligt är det att även vad Robin Williams gjorde. 

När jag hörde presskonferansen och journalisternas makabra frågor om hur han hittades, hur kroppen hängde, då brast det. Tårarna rann och jag kände mig så dum. En skådis, en främling för mig. Varför blir jag så ledsen.

Jo för jag tänker på mig själv. Den där riktigt mörka perioden när jag inte visste om jag skulle orka med. Och att bära det inom sig gör det på nåt vis värre tror jag.

Jag minns när jag sa det högt, jag var livrädd och mådde så fruktansvärt dåligt när jag en morgon kom till jobbet. I dörren möter jag en medarbetare, vi har jobbat en del tillsammans och henne har jag alltid känt förtroende för. Så när hon frågar mig hur det är börjar jag gråta. Och säger att jag inte vet om jag orkar leva längre.. Sen minns jag inte så mycket mer men vet att det var nåt som lättade där och då.

Det jag tänker på när jag hör presskonferensen är sorg.

Sorg över att en människa ska behöva uppleva rädslan och ångesten när man först inser att "snart orkar jag inte längre"

Att ta stegen att hänga sig i ett skärp som de tror att han gjorde.

Vad tänkte han när han förberedde, var han ledsen eller hade han fått det där lugnet de säger att man känner när man bestämt sig. 

Obesvarade frågor lämnas ofta kvar.

Det minns jag att jag inte skulle göra. Jag hade planen på hur jag skulle göra och vem jag trodde skulle klara det bäst att hitta mig. Och att jag skulle lämna ett brev och förklara så mycket jag kunde. Att jag var maktlös under krafterna som slet i mig inifrån.

Tårarna rinner när jag skriver det här. Hur kan en depression utplåna ens vettiga tankar om sig själv, trycka ner och förminska en människa.

Att få en att tro att alla skulle ha det bättre utan dig.

Jag önskar ingen den känslan. Och inte heller rädslan över att kunna känna så igen.

RIP Robin Williams

Och alla andra som förlorat mot depressionen och ångestens starka grepp.