söndag 29 maj 2016

Blä blä blod

Halv 3 och jag är inte ett dugg trött. Känner inte alls för att gå och lägga mig, men inte heller för att göra nåt alls. 
16 juni ska jag ev operera mig. 
Har varit på flera vändor till läkare och fått två medicinska behandlingar för att "tömma" livmodern. Men något sitter kvar. Sörjer mer och mer att jag inte är gravid och tankar om att jag kanske inte kan få barn cirkulerar mer i huvudet.
Har blödigt i stort sett dagligen sen 21 april. Nu tror jag att det är mens, men vet inte säkert. Kanske kan jag även blöda för att del av graviditeten fortfarande sitter kvar. Min förhoppning är ju att nåt av det fått med sig delen som satt kvar, på så vis slipper jag operation.
Operation är ett sånt läskigt ord. Sen att eventuellt bli sövd känns obehagligt.

Har gråtit lite mer på senaste. Men det är nog en kombination av allt som händer. Det är rätt knäckande att blöda i 5 veckor. Konstant känna sig lite ofräsch och obekväm.

På senare läkarbesöket fick jag även veta att jag har en 6 cm stor gullkroppscystsa. Rädslan för att den ska brista har hela tiden funnits med oxå. Det är tydligen en fruktansvärd smärta..
Tycker inte att det är så jättekul att vara mig just nu..

Ska gå ner och lägga mig i sängen och försök somna, det brukar ju gå vägen nara man lägger sig till rätta under täcket.


söndag 15 maj 2016

Maj Maj

Tiden går så snabbt just nu, kanske för att det varit så mycket runt om.
Var tillbaka på Danderyd för efterkoll och läkaren tyckte att det var för mycket av grav kvar för att låta det vara. Så jag fick köra en omgång tabletter till, denna gång hemma och med färre tabletter.
Kändes bittert och orättvist.
Ville ju aldrig mer uppleva det där. Hoppas verkligen att det var för sista gången.
Så nu har jag mer eller mindre blödit i 4 veckor. Är så trött på det! På måndag är det återigen efterkoll på Danderyds. Hoppas innerligt att allt är klart nu!

Min och A's relation kändes stabil runt det här och vi klarade det bra tillsammans men just nu känner jag att han i mellanåt på nåt vis tar avstånd från mig. Svarar mig knappt och när han väl gör så är han kort i tonen. Dom dagarna känner jag mig så oälskad. Är nog lite i det känsligaste laget men känslorna sitter kvar så länge i mig, och då ser jag tecken överallt på att han tar avstånd från mig.
Känner att det blev lite rabblande där, ofta blir det så när huvudet snurrar fortare än handen kan skriva..  

Men nu är det dax för att slå in paket och sen duscha för idag blir det 5 års kalas.

torsdag 21 april 2016

Mitt i Natten

Vi kom hem vid 15- tiden idag. Mentalt och fysiskt slut . 
Dagen gick så bra den kunnat och det blev inte den traumatiska upplevelsen som jag var rädd för.

Klockan är 01:00. Sitter i vardagsrummet, på golvet. Sov middag i eftermiddags, annars hade jag nog inte ens kunnat sitta upp.
 Under kvällen känns det som allt sjunkit in. Det kommer ingen bebis i november. Och det känns sorgligt och ledsamt. Tårarna rinner snabbt över mina kinder. Känner mig helt plötsligt tom. I flera veckor har mina tankar konstant upptagits av att vara gravid, att få barn. Känns rätt naturligt att känna såhär nu. 

Förstår att naturen hade sin gång, att det sannolikt inte blivit ett friskt barn. 
Det hann knappt ifrån embryostadiet. Men det känns ändå som jag förlorat något.

Jag kan se det positiva i det som skett, men jag sörjer det som inte blev.

Nya tag imorgon...

God natt

onsdag 20 april 2016

Livets gång

Ligger i en fåtölj på Danderyds sjukhus.
I vecka 11+4 får vi veta att vår graviditet avbröts redan i vecka 8+4.
Att min kropp inte stött ut graviditeten spär på mina känslor om att min kropp inte riktigt går att lita på.
Måndagen kändes sorglig och vi försökte ta in det som hänt.

Nu väntar jag på smärtan som kommer när fostret ska stötas ut. 

En märklig dag.

Men livet ser ut så här, det kan jag acceptera. Men det kan nog ta en stund innan jag hämtar mig och vågar mig på att bli gravid igen. 
Hade jobbat så mycket med mig själv inför denna och luften gick ur mig lite.

Men, visserligen visste jag redan det, jag och Andreas är ett väldigt bra team.
Han är den bästa som finns ❤️


tisdag 12 januari 2016

Känslor all over the place

Är känslomässigt överrumplad.
Igår gick gapskrattet snart över i tårar och högljud gråt. 

Idag fick jag höra om sorgliga saker och hela min dag har ångesten bott i mitt bröst. Sorg, rädsla och empati. 
Jag känner mig sorgsen. 
Det har lixom blivit för mkt.

Att dagligen tänka på lilla Rasmus har jag lixom accepterat, samtidigt som jag jobbar starkt med att vara här och nu. 

Att den stora världen är galen försöker jag på något vis skärma av. Att krig pågår och att vi stängt våra gränser för människor i nöd har fått mig att skaka av ilska och förtvivlan. Men om jag tänker mer på det går jag snart sönder.
Jag kan inte längre se på nyheterna, jag orkar helt enkelt inte.

Känns som en skakig start på året det här..