tisdag 27 augusti 2013

Min första textinlämning


 
Det är en ovanligt blåsig sensommardag.                                                                                                      
De mäktiga träden, annars så stadiga böjer sig för vindens kraft.                                             
Det rasslar om grenarna och dess löv.

Lövens resa började egentligen långt tidigare. Med hjälp av den värmande vårsolen började de långsamt växa fram på trädens grenar. Dess syfte var att måla världen i sina vackra gröna nyanser. Att sprida hopp om varmare och ljusare tider, att ge insekterna någonstans att landa, vila och äta på. Att ge fåglarna och deras bo skydd från nyfikna blickar.                                                                 
Löven trängdes tätt på grenarna, trygga med varandra.
Men under dessa blåsiga dagar kunde löv efter löv slitas loss från sin plats och lägga sig som ett täcke över gräset. Där samlas de sen för att tillsammans förmultna och ge näring åt marken.

Ett löv, fortfarande i sin gröna skrud grips av vindens framfart och dras med en kraft av tusen hästar loss från sin gren. Vinden avtar och lövet påbörjar sin resa mot marken.                                    
Plötsligt tar vinden nya tag och drar med sig lövet som i en virvelvind uppåt mot trädets krona.

Ett löv som hamnar långt från sina likar är de ensamma löv som torkar och får färdas i ensamheten på gångvägarna under hösten. De som inte får ge nytt liv till marken och som blåses bort av människans maskin.
Virvelvinden tar med lövet upp över träden för att sen släppa det fritt att singla ner mot marken igen. Kontrollerat och bestämt svävar det ner som en fallskärmshoppare redo att ta mark.

Väl nere på gräset ligger det, tryggt medveten om att det får fullfölja sin förutstakade resa. 

 


Inlämning 22/8 2013

måndag 26 augusti 2013

torsdag 22 augusti 2013

Skolan


 Så kom dagen i måndags. dagen jag varit så nervös och förväntansfull över.
Och såklart gick det bra.
Vi är 18 st i klassen, men en är sjuk och honom har vi inte fått träffa ännu. '
Redan första dagen fick vi en skrivuppgift. Vi gavs en halvtimme att gå ut i solen och inspireras av omgivningen. Var ganska så svårt att skriva på kommando och med tidsbegränsning.
Det blev det första texten som vi läste upp för klassen.

" En grön stolthet som avtecknas mot den blå himlen.
Inbjudande trots dess hårda yta.
Klättervänliga grenar att svinga sig i , att vila på och lyssna till fåglarnas kvitter.
Tar dig till toppen och dess frihet när du gungar med i vindens takt"

Skrev egentligen tre texten men den första slopade jag helt. Min inspiration var en av de ståtliga ekar som finns på skolans område. Dom är faktiskt helt fantastiska.
Skrev en text till som jag tänkte dela med mig av. Den skrev jag på gräset bakom skolan, samma dag med utsikt över sångvägens tak. Den läste jag inte upp för klassen dock.

"Med nya ögon på platser som alltid funnits.
 hustaken med molnen vilandes på dess skorstenar.
I förgrunden böljande trädtoppar, höga träd med sommarens gröna blad.
Lyssnar till vindens spel på dansande löv"


Sen har vi varje dag skrivet mellan 2-4 texter. Kortisar kallas de. vi får några minuter på oss att skriva och ibland får vi ett ämne att använda oss av, om vi vill.

Idag är det första textinlämningen, har precis mejlat min till min textgrupps handledare. Väl i skolan sen ska jag kopiera upp den i 6 kopior, en till varje elev i min grupp.

Det känns nervöst att lämna in, ingen återvändo nu.
Men mest nervöst blir det säkert på måndag när jag ska läsa min text för gruppen och sen få feedback från dem. Så dagarna är hela tiden lite nervösa samtidigt som de bara springer fram!


Nu är det dags att klä på mig och göra mig klar för skolan!


 / Linda

måndag 12 augusti 2013

Förväntan

Om en vecka börjar jag ett nytt kapitel i mitt liv. 
Vi har upprop kl 10.15. Är förväntansfull och nervös. Tänka att ängsliga jag har tagit ett sånt steg. Stort och för mig världsomvälvande.
Under ett års tid ska jag skriva, skriva, skriva.  och läsa lite. Under detta år ska jag fokusera på mig och vad som gör att jag mår bra. Har en förhoppning att bli vän med nån som går friskvård där. Nån som vill öva sig på att vara PT.Kanske kommer de ha yoga eller annan träning i skolans samlingslokal.
Ser fram emot det nya i livet men inte utan lite rädsla..

För jag klarar mer än jag tror, oftast..

Linda

torsdag 8 augusti 2013

Känslor

Tårar kan få mig att känna mig så ynklig. Liten och hjälplös. 
Jag känner saknad efter livet som varit. Eller rädsla för det som komma skall.
Jag lever sällan i nuet. 
Jag känner sorg över det som hände då och för det som ännu inte skett.
 

/ Linda

tisdag 6 augusti 2013

Ett konstaterande

Ibland så blir livet faktiskt bättre. Liten åt gången.