lördag 29 september 2012
Framåt men inte framme
Det konstanta gråtandet har upphört. I torsdags gick jag ner på konsum.Pantade burkar, gick ett varv och stod i kö. Att köa är ibland jättejobbigt. Stressande och innehåller många tänk om tankar. Så det går framåt. Men jag är inte framme på långa vägar. Önskar fortfarande att jag kunde få sova förbi hösten och vintern. Vakna i slutet av mars skulle passa. Nu ska jag ta en dag i taget. Igen.. Hoppas att det fungerar bättre med det den här gången..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
alla har vi något som vi går framåt emot, jobb, relationet, vänner och sig själv. jag krigar oxå, men jobb o relationet, jag själv växer i det samtidigt. för dig, när du är framme kommer du se hur mycket du vuxit under tiden. var stolt över dig själv under tiden och tänk på de saker du faktiskt klarat (: vilkey är massor! <3 lillsyrran
SvaraRadera