Bakslag

Imorse när klockan ringde kunde jag knappt röra mig. Kroppen ville inte göra som jag sa. Fick ont i magen och en konstig känsla över hela kroppen. Det är som att det bildas ett lager is precis ovanför huden. Det känns så konstigt. Sen började jag frysa. Frös så jag skakade så tog ett kafttag. Tog på mig tröja och strumpor och la mig i sängen med både mitt och andreas duntäcke över mig och rullade ihop mig till en boll. Låg bara å stirrade under täckena i närmare två timmar. Sen grät jag. Klev ur sängen runt 17 tiden. ville inte att andreas skulle komma hem till vraket som låg i vår säng. Har grinat lite till och vi har pratat. Försöker med hans hjälp förstå vad som händer. Kände mig helt ok igår. Hur blev det såhär igen. Kan det vara depression som alla tecken säger fastän jag redan äter medicin? Bör jag byta medicin? Det är kaos i min kropp. Tror attjag bara måste komma över den sista tröskeln för att kunna må bättre men jag har ingen kraft och ork för att stå emot känslorna och rädslorna som kommer. Undra om jag skulle vara lyckligare om jag bodde nånstans där det var varmt hela tiden? Där årstiderna inte finns. Försöker intala mig själv att höstlöven är så fina. Men det räcker inte. Men snö är vackert. det lägger sig som ett lugn över gatorna. Så om jag inte får sova fram till slutet av mars så kan det väl iallafall bli vinter? Ska försöka få i mig vätskeersättning. Inte bara för att jag gråter så mycket utan för att jag inte druckit eller ätit något idag. Drack det förra veckan och märkte faktiskt stor skillnad..