Samvete

 Samvete är en av sakerna jag tänkt skriva om tidigare
. Eller rättare sagt det Dåliga samvetet.

 Vågar nästa påstå att jag ofta under mitt liv haft dåligt samvete.

 Dåligt samvete för att min familj fick en sån udda medlem i mig. att de stannat hemma pg.a jag inte följt med eller sprungit hemifrån. Att göra sin familj besviken gång på gång när man inte är så gammal är ganska tungt.

Jag minns fortfarande så väl när min storasyster kom till mig, strax efter mitt första PBU (tror det heter BUP nu) ch frågade är du frisk nu så att du kan åka med mig till stan som andra systrar.
Min syster var arg och besviken på mig för att jag inte kunde följa med henne till stan och shoppa.
För det gjorde ju hennes kompisar med sina systrar.
Jag har inte levt upp till rollen som hennes syster.
Hon är den som flest gånger sagt till mig att skärpa mig.
När hon vet att jag mår dåligt så ringer eller smsar hon med en överdriven gladhet. Vet inte om att hon med det hoppas att det smittar av sig på mig ellerom det är, som jag tror, då kanske jag inte berättar hur dåligt jag mår. För hon förstår inte.
Eller förstår göra inte många men hon kan inte acceptera mig som jag är.
Vilket inte underlättar för mig i min kamp att acceptera mig själv.
När jag skriver det här så börjar tårarna rinna. Jag blir ledsen att jag inte kan vara den systern hon vill ha och för att vi kommer alltid ha ett visst mellanrum mellan oss för att mig är inget vi kan prata om.

Jag har dåligt samvete genemot mina föräldrar oxå. Men inte på samma sätt. De födde mig och på nåt vis så var det de som gjorde mig. Men jag kan forfarande minnas resan till fjällen, gotland mm som de fick ändra p.g.a mig. Jag gjorde det besvärligt och jobbigt för dem.

Sen har vi det dåliga samvetet idag. Det jag har för att jag inte kan jobba. att jag bara lämnar ansvar och andra människor som räknat med mig.

 Jag vill vara någon att räkna med!  Men ibland går det bara inte

Så har vi Andreas. Det dåliga samvetet är konstant. Dagligen. När han kommer hem och suckar över att jag sitter på samma plats i soffan som igår, förrgår och dagen innan det. Då får jag dåligt samvete.


Dåligt samvete har jag hela tiden. Det verkar vara något som ingår i den här sjukdomen.

För ja, det är en sjukdom. eller?