Bergodalbanan....

 Idag fick jag brev från försäkringskassan. De godkänner inte mina läkarintyg. Inget av dem verkar det som.
Plånboken är otroligt tunn just nu. Tur att jag inte gör annat än att vara på jobbet och hemma i soffan, äta gör jag inte så mycket hellre. Men det är stressande att inte ha råd att betala för sig själv. Det blir man inte friskare av.
 Jag orkar inte ens bli frustrerad.
Min läkare har inte skrivit tillräckligt utförligt om varför jag inte kan jobba. Varför jag inte orkar.

Varje morgon vaknar jag illa till mods med magont, av ingen tillsynes anledning.
Egentligen vill kroppen inte röra sig ur fläcken.
Är illamående och det enda jag får i mig är en tablett med lugnande.
Klär på mig och befinner mig i nåt vakum.

På jobbet orkar jag inte ta itu med något och tårarna bränner bakom ögonlocken.
 Känner mig värdelös.
Vissa dagar kommer jag till jobbet och grinar. Då orkar jag inte hålla tillbaka.
Har lämnat över många av mina ansvar till andra. Det ger mig dåligt samvete.
Jag är ju annars den med ideér, glöd och driv.
Det är långt ifrån den jag är nu.
Har svårt att andas, har världens klump i bröstet.

Att åka hem är som en befrielse. Som att jag hållit andan hela dagen och väl hemma kan jag andas igen.
Tårarna kommer ofta när jag kliver innanför dörrarna. Ibland redan i bilen på väg hem..
Hemma tänder jag alla lampor i alla rum. Mörker är skrämmande.
Sen sätter jag på tvn. Är skrämmande och jobbigt att vara med mig själv.
Tänker på allt på en och samma gång.
Kaos i mitt huvud.

Vissa dagar är bättre än andra. Är som en bergodalbana, fast utan någon rolig del.
Distraherar min tankar med film och serier. Oftast äter jag inte så mycket under dagen utan det är lättare när jag kommit hem.

På kvällen tar jag sömntabletter. Är livrädd över att ligga vaken och grubbla. Livrädd för att vakna mitt i natten. Jag är rädd mest hela tiden.

Känner mig stressad över att gå upp till heltid igen. Tänk om jag inte klarar det. Tänk om jag blir sämre.
tänk om...tänk om.. tänk om...

Känslan av att inte duga är konstant.