För en kort stund minns jag känslan av konstant ångest och jag blir rädd och ångesten ökar lite till. Sitter och gråter på sängkanten och hoppas att det släpper lite.
Försöker se nåt positivt i det hela. Andra dåliga dagen sen jag började jobba. Och då har det faktiskt hänt en del saker. Nu gäller det att vara stark och orka åka hemifrån. Å försöka leva en minut i taget.
Hoppas inte det här sätter tonen för mitt liv som 29 åring..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar