I torsdags satt vi, jag, mina systrar, mormor, mamma, morbröder på hans rum. Pratade med varandra och morfar där han låg i sin säng. Ögonen stängda och andningen tung, men vi vet att han hörde oss. Vi pratade minnen, berättade historier, sjöng och stöttade varandra.
På fredagen var jag tillbaka, likaså de andra. Hade redan sagt hejdå till min fina morfar på torsdagen men kände att trösten av att vara med släkten och att finnas där för mormor var viktig.
Fick bryta upp framåt em för att åka till jobbet. Strax innan midnatt somnade han in. Morbror ringde mig vid 24 när jag precis kommit hem. Kändes skönt att han fick somna in med mormor vid sin sida och att vi alla fick möjlighet att säga hejdå.
Var själv hemma och grät ett tag. Att vänja sig vid döden är för mig en omöjlighet.
I lördags var vi tillbaka hos morfar. Fick se att han fått frid och det såg precis ut som han precis skrämt ett barn och var Påväg att spricka upp i ett leende. Kusinens son Ludvig beskrev allt så fint.
Igår träffade jag mormor. Blir en del sådana dagar under min första semestervecka.
Vila i frid morfar ❤️
/Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar