Trist!

Usch vad trist det är at vara hemma. Å bara hostar.. Men det är lite bättre nu, tror inte att Andreas vill döda mig längre.. Jag får dock vänta med att lägga mig tills han typ sover. Så att mitt hostande inte ska störa honom. Med med en alvedon och hostmedicin så går det ganska bra.
Men imorogn blir det av till jobbet!

Har nog suttit i soffan i 3 dagar och löven på trädet utanför har gått från gröna till gula och röda. Hösten är här.

Helgen har varit rätt trist då jag bara hostat å så har jag och andreas pratat om framtiden. Hur det skulle kunna bli om han kommer in på skolan, vilket betyder att han flyttar för 2 år. Känns jättekonstigt, men ska han göra det så är det ju nu.
Känns märkligt om han ska gå i skolan. Och vad gör man när ingen kommer hem på kvällen. Ska jag vara ensam?? Hur gör man då? Och hur kommer ekonomin se ut? Hur kommer vårt förhållande klara det?

Imorgon ska Andreas göra löpband testet. Då ska han ha på sig utrustning som väger 24 kg och gå i 4,5 km/h i 8 graders lutning. Känns ju jättejobbigt att hålla tummarna både för och emot honom...
Jag är 27 när han är klar i skolan..
Idag har jag iallafall hämtat hans present som kom igår. Men vet inte alls vad jag ska hitta på mer. Varför ska det vara så svårt att hitta present till honom??

Jag tycker nog lite synd om mig själv...