Idag fick jag riktig ångest igen. Har kommit lite då och då små "vågar" av ångest men inget som varit för jobbigt. Men idag, när ja va på coop så började jag tappa känsel i benen, snurra i huvet och jag var rädd för att kräkas och falla ihop på golvet. Blev livrädd och det vart bara värre när ja kom hem.
Självklart kommer värsta senariet upp i mitt huvud, självklart katastroftankar. Det är väl så jag är funtad.
Mina första tankar gick till att ställa in festen, jag klarar det inte, jag är vädelös. Hur kan jag fylla 25 med högburet huvud. Jag skäms. Jag skäms över att jag "trillar" tillbaka . Att jag inte är stark nog. Tårarna har sprutat hela kvällen och tankarna åkt karusell i mitt huvud. Har knappt vågat röra mig i soffan, rädd för att minsta rörelse ska öka på ångesten. Men satte på en lättsam film, "Före detta fruars klubb" och kröp under filten med värmedynan. Började ganska snabbt spänna hela kroppen och frysa.
Har inte kunnat äta på ett par dagar, först var jag risig i magen och sen kom inte aptiten tillbaka, bara ångest. Och Alltför mycket mörker.
Men nu har jag iaf vågat röra mig och kan skriva.
Och jag klarade den här prövningen ikväll, alldeles själv. Men orkar inte alls känna såhär.
Kan inte 25 få vara en vändning? Och varför tar tårarna aldrig slut?